Idag blev det mycket travträning med Bröta. Jag har ju jobbat ett tag med travstarterna men har ju även travat lite längre sträckor emellanåt. Det gäller ju för både häst och ryttare att bli vana vid travtakten när man inte gjort det på att tag. Jag har ju själv inte ridit speciellt mycket trav sedan i höstas så jag är tvungen att hitta min avspända travsits och Bröta har ju inte heller travat under ryttare så mycket sedan dess så hon måste hitta rätt i sin kropp och komma på hur hon ska bära upp oss båda. Jag har inte begärt så mycket i traven mer än att det ska vara trav, men jag har nog återigen kommit på att släppa hästen vind för våg och låta den bestämma själv hur det blir är helt fel väg, åtminstone vad gäller Bröta och mig. Bröta blir tryggare och mer avslappnad när hon vet precis vad jag begär och jag hela tiden ber om nya saker. Då har hon något att fokusera på istället för att mentalt fladdra iväg och blir stressad av omgivningen. Sagt och gjort, igår började jag begära att hon inte skulle tränga mot mitt högerben i höger varv och att vi minsann skulle flytta bogarna in och ut och göra små öppnor och slutor. När jag lämnade henne vind för våg att bestämma själv blev det visserligen trav men hon rätade ut sig och sluta bära ordentligt och i höger varv tryckte hon inåt hela tiden och respekterade inte min skänkel och sits. Dessutom ville hon springa iväg titt som tätt. Bröta är ju ponnystorlek och låt mig säga att det känns i traven när hon inte bär sig. Det är studs, studs, studs och ganska obekvämt, vilket förstås har fördelen att det är väldigt lätt att känna när hon inte bär sig. Så fort hon bär blir hon så otroligt mjuk och fin att sitta på. Dessutom kan jag ju förstås inte låta henne ignorera och gå emot mina hjälper för då kommer hon ju lära sig att det är rätt och det vill jag ju absolut inte! Nåja, igår började jag begära att Bröta skulle lyssna på mina hjälper även i traven och vi fick till lite hyfsad trav.Idag gick det ännu bättre och vi jobbade med öppna och sluta och små förflyttningar av bogen in och ut i skolorna. Helt plötsligt bara satt jag som en kung och allt var mjuk och fint. Återgien var öppnan nyckeln för att aktivera inner bak, få en bröstkorgsrotation och korrekt böjning och ställning. Nu är traven på gång! Hurra!

Mira fick stå över träningen igår för hon hade fått ett balltramp så det blev bara omplåstring för hennes del. Det var nog ingen större fara egentligen men jag tyckte det var bäst med vila. Idag blev det ett pass i skritt. Först några minuter groundwork och därefter ridning. Idag jobbade jag med att försöka hitta den mjukhet vi har i grundwork även under ryttare. Det innebär öppna, öppna och ännu mer öppna! Ständigt denna fantastiska öppna! Men det inre bakenet måste helt enkelt aktiveras för annars kommer hon aldrig att bli riktigt mjuk. Det ett ständigt jobb med att flytta in bogen och be inner bakben kliva in mot tyngdpunkten men det ger resultat! Vi fick flera gånger där Mira mjuknade fint och sökte fram och ned. Det bästa är ju att har man en gång lyckats så vet man att det går och då är det bara att försöka igen och igen och igen tills det är en god vana. Det känns som om Mira blir en liten aning bättre för varje ridpass. Som Celina alltid säger, om du bara blir en liten ynka procent bättre per dag så är du dubbelt så bra om 3 månader. Det stämmer verkligen! Dessutom tror jag verkligen på konceptet att skynda långsamt och att verkligen sätta grunden först. När du har en stabil grund att stå på så går det betydligt snabbare sedan. Går du vidare utan en stabil grund så kommer du för eller senare till en punkt i träningen där du måste gå tillbaka och jobba med grunden. Givetvis måste man våga testa på nya saker för att utvecklas. Allt kan inte vara perfekt från första stund, men att t.ex jobba på piaffen om hästen inte ens kan böja sig korrekt är i min mening bara dumt och leder bara till spänningar, mentala och fysiska. Nej, fram för ett bra grundarbete där hästen får lära sig arbeta korrekt! Hellre en korrekt skritt än en dålig piaff!

Snart är det Celinakurs! Jippiii!!!! :)

#ridkonst

Ja det är väl så att man ska leva som man lär? Igår diskuterade jag vikten av det inre bakbenet och idag var det återigen dags att praktisera det med hästarna.

Dagens pass med Mira blev en kort stund i groundwork och där växlade vi mellan öppnan och slutan. I vänster varv är det riktigt bra och Mira känns mjuk och fin och kliver på bra, men i höger varv är det lite jobbigare och stelare och där vill ibland inner bak falla ut i öppnan. Hon lyfter det inre bakbenet i rätt riktning men blir osäker på dess placering mot marken och faller ut med bakbenet så att det blir en liten utåtsväng i luften. Då får jag vara där och säga "nej sätt ner det i riktningen som du började i, mot tyngdpunkten, sväng inte ut under luftfärden". Vi kan få till fina öppnor men det är som sagt lite svårare i det varvet.

Sedan var det dags för ridning och även där (förstås) är ju öppnan svårare. Lilla Mira vill gärna falla ut med bogen och låta bogen leda övningen och det blir ju helt fel och då tappar vi det inre bakbenet. När vi fallit långt på ytterbogen så kan jag inte justera in bakbenet för vi är för långt ifrån balanspunkten utan då hämtar jag in bogen med ytter indirekt tygel (och lite spö på bogen om det behövs). När bogen är hyfsat på plats kan jag återigen be om att inner bak ska kliva till tyngdpunkten. Hon är så duktig lilla Mira och försöker göra rätt och emellanåt känner man hur hon lyfter upp ryggen och verkligen bär och slappnar av i sökningen fram och ned. Det börjar bli ridhäst av min lilla flicka!

Med Bröta är det verkligen upp och ner. Ena dagen fint och avslappnat och andra dagen spänt och stressat. Men vi håller på att ta oss ut stressen så det är väl inte konstigt om vi får lite bakslag. Den första stunden som jag satt på Bröta var helt fantastisk och man inser vilken enorm skillnad det är på Mira som är unghäst och Bröta som har många års träning. Bröta är stadig, lösgjord och svarar så mjukt och fint på små, små signaler. Det var verkligen häftigt och jag insåg vilket privilegium det är att ha en sådan häst. Vi lekte runt mellan öppna och sluta och jag vrider bara lite i min sits för att få henne att glida med mig. Sedan blev det lite spänning och då fick vi jobba på lösgjordheten igen och slutligen jobbade jag lite med travstarter. För att undvika mer spänning samlade jag inte så mycket i travstarterna men jag krävde förstås att hon inte skulle springa ifrån min sits utan lungt och mjukt i lösgjordhet följa mig in i trav. Det blev riktigt fina travstarter men söta Bröta tycker det är lite jobbigt så vi travade inte så många steg innan jag stannade och berömde. Hon såg mäkta nöjd ut när passet var klart och njöt lite extra mycket av vår kli-stund när jag släppte ut henne i hagen igen. Kli runt vänster öra var dagens favoritställe.

#ridkonst

Idag blev det en väldigt lång dag i stallet, med träning av hästar, verkning av hovar, vårfix av transporten och lastning av hästar. Men det var härligt väder och duktiga hästar så jag kände mig mäkta nöjd när jag till slut åkte hem.

Min söta lilla Bröta har jag bestämt mig för att fortsätta rida på kaspon ett tag för det är ju lite meckigt att lära sig rid apå två tyglar igen och just nu måste jag fokusera på att hålla Bröta och mig lugna som en filbunke. Då har jag inte simultankapacitet nog för att dessutom lära mig använda två tygelpar, så jag vätnar ett tag tills lugnet lägra sig och då kan jag börja fokusera lite mer på min hand och tygelfattningen. Sagt och gjort, jag red på kaspon idag och höll Bröta fin och lugn nästan hela tiden. Lite spänd rygg blev det emellanåt men jag kunde hitta avslappningen i min sits och be Bröta föja med i den och då slappnade hon av igen efter en stund. Jag jobbade lite på travstarter från samlas skritt och det gick riktigt fint och vi fick som sagt den lugna skritten efteråt så jag var supernöjd.

Med Mira förstår jag nästan inte vilka framsteg vi gör just nu för det känns nästan lite overkligt. Jag började några minuter i groundwork och bad om böjning och ställning och snurrade runt mellan öppna och sluta. I vänster varv höll hon böjning så fint när vi lekte runt mellan skolorna och i höger varv var det lite jobbigare och hon ville slå sig fri lite, men då jag bad lite mer enträget fick vi fin böjning även där i bytena mellan skolorna. Detta arbete tog alltså max nåra minuter och jag fick nästan en tår i ögonvrån av glädje. Sedan longerade vi en liten stund och därefter red jag. Det känns som om ridningen utvecklas kollosalt. Celina brukar säga att "it feels like the sinking Titanic" att rida en unghäst. Man faller hit och dit och det är ostadigt. Ja, det gör Mira och jag också men hon börjar svara så fint för min hjälper. Det är enorm skillnad mot hur det var bar för någon vecka sedan. Minska volt och slutorna känns som om hon tar direkt men  i öka volt och öppnorna tappar hon bakbenen lite och leder vägen ut med bogen. Dock kan jag rätta in bogen igen och be inner bak kliva på. Jag märker ganska tydligt när jag sitter och spänner i sitsen  ör så fort jag slappnar och och korrigera min sits så slappnar även lilla Miris av. Ja jag kommer nog att få massor av tips på kursen för Celina nästa helg. Det ska bli så ofantligt kul!

#ridkonst

Idag blev det ett ridpass med Bröta och ett lite-av-varje-pass med Mira. Med Mira var det först några minuter groundwork sedan lite longering och slutligen lite ridning. I groundwork fokuserade jag på böjning, mjukhet och eftergift och i longeringen var det framåtandan jag fokuserade på. I longeringen kollade jag först av svaren på tygel- och skänkelhjälperna och därefter började vi trava. Så fort jag kände att energin började tryta i traven så blev det några galoppsprång för att få upp energin. Det gick riktigt fint och nu måste jag verkligen fokusera på att energin och framåtandan är där. Lilla Mira har ju inte riktigt Brötas energi utan det blir lätt lite lojt. Galopp gör dock susen för energin! I ridningen var Mira så duktig! Jag jobbade med att öka och minska volten och att få rätt svar på min hjälper. Jag fokuserar på min sits och att i den hjälpa henna att rotera brötskorgen . Hon mjuknade fin emellanåt och svarade bra på hjälperna. Fina lilla Mira!

När jag började jobba med Mira var hon stel som en planka och i traven var hon oren på volten, men efter all vår träning är hon nu ganska fin. Givetvis kan hon bli mjukare men det är enorm skillnad mot hur hon var i början. Det är inte helt ovanligt med hästar som är orena i traven på volten men här gäller det att fundera lite över vad det är man egentligen ser. Det behöver inte vara en "riktig" hälta utan det kan bero på ett inaktivt inre bakben. Med Mira var fallet så och det är tyvärr inte så ovanligt som man kanske skulle tro. När vi började aktivera inre bakbenet så försvann hälten på en gång! Kontentan av det hela är att inre bakbenet alltid måste arbeta!

#ridkonst

Jag har varit iväg och firat påsk med familjen några dagar, men idag var jag åter hemma och tränade mina underbara pållar.

Bröta fick för första gången på länge ett stångbett och kapson på och jag red hela passet. Jag jobbade med samling och travstarter. I samling och touchar jag lätt, lätt med mina underben för att sätta takten i hästen. Till att börja med samlad skritt och sen ändrar jag till travtakt. Det är jobbigt att starta traven på detta sätt så jag kräver bara några steg. Det bästa av allt var att Bröta inte hetsade så mycket efteråt utan kunde skritta ganska lugnt och avslappnat. Lite hetsvar det förstås men hon lugnade sig snabbt så det var verklgien toppen!

Mira fick en kombinerat groundwork/longerpass. Först lite jobb i groundwork med fokus på mjukhet och böjning och sedan lite longering. Det börjar verkligen hända saker med Mira och hon var riktigt framåt under passet och full av energi. Härligt! Vi fick till flera mycket lugna och fina galopper som vi höll ett helt varv. Tidigare har jag inte galopperat så långt utan mest fokuserat på starten men nu ville jag se om vi kunde hålla en fin galopp ett helt varv. Tänk så långt vi kommit sedan vi började träna tillsammans! Stel som en planka och med en oren trav pga att inre bakbenet inte aktiverades till idag men en fin trav och böjning och dessutom galopp. Det är faktiskt rikigt kul att se hur arbetet fortskrider!

Idag var det åter dags att rida Mira efter en stunds longering. Det var dessutom premiär för "sadel", dvs ett schabrak över ryggen. Det vill man ha om hästen är blöt och man har en häst till att träna... Om ni undrar vad det är för blått "smycke" hon har i manen så är det chipet till kraftfoderautomaten som jag bundit fast med ett balband.

Mira var helt med på att ha "sadel" och det vara bara att sitta upp och börja rida. Idag tog jag tyglarna i två händer så att jag kunde leda bättre och visa Mira fram och ner och runt på volten, genom att ta ut handen åt sidan. Det blir som en "självlongering" där tygeln kommer mer från sidan som om jag longerade. Det fungerade fint och Mira sökte bättre fram och ned idag än igår och kändes generellt rundare i kroppen. Vi började jobba med att öka och minska volten. Det finns ingen anledning att använda grova hjälper på en unghäst utan jag använder samma fina hjälper som till Bröta, men förtydligar förstås då det behövs. Jag börjar med min sits och kropp och om det behövs så lägger jag till de sekundära hjälperna. Mira var riktigt duktig och jag rider bara korta pass nu för att vi ska vänja oss vid det igen. Härligt att ha en ridhäst!

Idag blev jag lite förvånad över hur härligt det är att longerna Bröta och framförallt att jag verkar ha glömt av det lite. Vi har en sådan häftig kommunikation där att jag helt enkelt får fortsätta longera något pass i veckan även framöver när vi fått rätt på traven och jag börjar rida igen. Innan jul började jag att jobba lite med skolhalt i longeringen och jag började att kolla av det. Bröta var helt med på noterna och vinklade bakbenen när jag höjde handen, strök med spöet över rumpan och neg. Vänster varv är lite bättre än höger och vi får inte riktigt så mycket samling som när jag står i groundwork-position men vad stolt jag är över hur hon kommer ihåg och är inställd på samarbete.

Sedan var det dags för lite trav och de första minutrarna höll hon lite tillbaka i kroppen precis som igår och slängde lite med huvudet, men sedan började jag arbeta henne och be om öppnor och slutor och varvbyte och då fokuserade hon på det istället. Vi gjorde fina galoppfattningar(!) och hittade sedan lugnet i traven igen och därefter skrittade vi fint. Hela kroppen arbetade och hon släppte så fint igenom kraften från bakben genom hela kroppen. Det är då man blir alldels tårögd och undrar varför man inte longerat på länge?! Får kanske ta mig iväg till Christofer och lära mig mer om den avancerade logneringen eftersom både Bröta och jag gillar det så mycket!

#ridkonst

Idag började jag rida Bröta och skulle jobba lite med traven men insåg ganska snabbt att det inte skulle gå så bra. Bröta blev bara spänd och gick och höll emot i kroppen. Istället för att fortsätta hoppade jag av för att titta på traven i longeringen. Även där gick hon och höll emot i början men sen bjöds det på galopp. Jag har ju bett Bröta titta på Mira i longeringen och det var som om hon sa att nu ska jag visa dig vad jag kan. För att vara Bröta var det riktigt bra galopp också. Såklart snabb om man jämför med "vanliga" hästar men fin för att vara just hon. Efter galoppen fick jag även en fin trav som gick igenom hela hennes kropp och sen fin avspänd skritt. Ja det kanske har varit lite för mycket samlande arbete på senaste... Nu ska jag longera några pass och få rätsida på traven (och förstås jobba med galoppen) så får jag se hur det blir sen igen när jag sitter upp.

Ja man får ju ha en ridhäst iallafall och då Bröta blev markarbeteshäst fick Mira bli ridhäst. Jag började dock med en stunds longering i skritt, trav och galopp för att därefter sitta upp. Jag har ju inte suttit på henne på kanske två månader nu men senaste veckan har jag varit riktigt sugen på att sitta upp och nu var det alltså dags. Det var helt i sin ordning tyckte Mira och det var bara att fortsätta där vi slutade senaste. Jag försöker sitta så väl som möjligt, och ge små impulser i sitsen om att mjukna och rotera bröstkorgen. Det är inte helt lättstyrt och vi faller ut lite på ytterbogen, men jag kunde åtminstone be ytterbogen komma in genom att peta med spöet. Tidigare när jag satt på henne var det väldigt svårt så jag tror att vårt arbete på marken gjort stor nytta.  Det är dock stelheter kvar i henne och hon har ett besvärligt högerbakben så nu har jag kontaktat en kiropraktor som ska få titta på henne och så får vi se om hon kan bli hjälpt av det. Annars är det bara att fortsätta med kvalitativ träning för att mjuka upp henne och bygga rätt muskler.

#ridkonst

Idag var det inget vidare med pass med Bröta. Senaste passet var ju så härligt och jag fick så fin känsla av eftergift för sitsen, men det var som bortblåst idag. Känslan vara bara stel och motsträvig. Ett riktigt skitpass helt enkelt! Men de kommer ju ibland och då är det bara att glömma dem och gå vidare med öppet sinne till nästa pass. Vet inte riktigt vad jag gjort men att det sitter i min egen kropp är jag övertygad om. Får tänkta bra tankar och fundera lite extra på mjuka höfter i mig själv tills nästa pass.

Med Mira var det longering och traven utvecklas mycket just nu! I "rätt stund" i passet klarar vi att byta varv i traven, medan lilla damen gärna saktar av eller stannar helt i "fel stund" i passet. Jag får helt enkelt jobba på att göra de rätta stunderna längre och längre och de felaktiga stunderna kortare. Vi jobbade även lite med galoppfattningarna men där var det ganska lite energi idag. Dock blev ju traven betydligt bättre efter galoppen så galoppfattningarna gör definitivt nytta!

#ridkonst