I mina ridpass med Bröta fokuserar jag väldigt mycket på min sits och att rida primärt för sitsen. Hur gör man det? Man måste först och främst jobba på att få en hyfsad sits så att man sitter i hyfsad balans och sen får man jobba med sin kroppskännedom och att känna efter i sitsen vad som händer under en. Jag är inte supermjuk i kroppen men väldiga stelheter runt höfterna blockerar förmågan att följa hästen och då kan man behöva jobba på det också.

I dagens pass fokuserade jag på bröstkorgens rotation. I min övre, inre sits, dvs sittben och den översta delen av låret, följer jag med när hästens inre bakben går fram och ner och ger då små impulser ner och ut samtidigt som jag slappnar av i min yttre sits och ger plats åt hästens börstkorg att svinga ut och upp. Brötskorgen skall alltså sänkas på insidan och "skålas ur" lite medan utsidan går lite upp och fylls ut. Tidigare hade jag lite problem att koordinera min sits till att bara använda den övre delen att ge impulser om urskålning med och då vill jag gärna trycka till lite med knäet istället. Nu har jag dock hittat rätt i koordinationen och får till en mycket bättre urskålning och har en betydligt finare känsla i sitsen. Det är bara att jobba med sina problem så löser de sig till slut!

Om jag bara får till bröstkorgsrotationen på Bröta så faller resten av hästen på plats och vi får en korrekt form. Jag jobbade lite med halter, med fokus på bilden av att skåla ur bröstkorgens insida och därefter be om skritt med bibehållen urskålning, från första steg. Det fungerade fint när jag tänkte aktivt på det men jag märkte ganska snabbt att om jag glömde tänka på det så kunde Bröta lite grann trycka emot och gå emot sitsen lite och inte skåla ur bröstkorgen helt de första stegen efter halten, för att efter några steg komma in i urskålningen. Men för att få de där riktigt underbara ögonblicken vill man ha urskålningen i varenda steg, direkt när vi går ur halten. Därför måste jag fokusera på det ett tag tills det blir helt automatiskt och Bröta följer direkt utan att gå emot. Vi jobbade även med varvbyten och urskålning åt det nya hållet direkt. Varvbytena är inte perfekta på långa vägar än och vi behöver några steg (ibland måååånga steg) på oss för att hitta formen i nya varvet. Utöver detta behöver vi ha mjuka bakben i hästen och här tänker jag ofta på Hanna Engströms liknelse av bakbenen som smält choklad. Känns bakbenen stumma och stötiga under sitsen tänker man sig dem som choklad och börjar smälta dem så att de blir mjuka och fjädrande. Fungerar jättebra för mig att ha den bilden i huvudet!

Vi jobbade även lite i trav och där har Bröta svårare att ge efter och skåla ut, speciellt i starterna, Troligen pga att jag sitter lite sämre i traven än i skritten och därmed blir lite stelare och mindre följsam. Suck, är det inte alltid vi ryttare som sabbar ridningen och hästanra förmåga att göra rätt?! ;) Jaja, det är bara att jobba på, och vi fick efter hand flera steg med fin rotation även i traven. Får jobba lite mer intensivt med travstarterna när skrittstarterna fungerar mer automatiskt.

#ridkonst

Idag fortsatte longerarbetet med Mira och traven gick riktigt bra. Jag fick henne att kliva på och runt på volten så att hon inte föll ut på ytterbogen och for iväg utåt i någon slags äggformad volt. För att undvika att detta sker måste jag få inner bakben att aktiveras och bära och samtidigt be bogen att komma in och runt på voltspåret så att den inte far iväg. Det är så tydligt att när hon börjar bära och få en form som stämmer bättre med volten så kommer fram och ned-sökningen som ett brev på posten. Vi jobbade lite med att flytta bogar och bakben in och ut på volten i traven och sedan gjorde vi lite galoppfattningar. I början var det vilt och vackert med sedan lugnade det ner sig och blev lite mer vettiga galoppfattningar.  Jag har bett Bröta titta på hur Mira gör... Dessutom har vår relation fördjupats på senaste tiden och Mira står nu gärna och gosar och klappas och klias runt öronen efter träningen och vill vara nära. Innan hade hon en lite mer skeptisk blick även om hon stod kvar men nu verkar hon tycka om det mer och mer och söka det själv. Det känns som att både kropp och psyke mjuknar och vi har en fin uppåtgående spiral. Min lilla flicka, så stolt jag är över henne!

Med Bröta var första delen som en dröm idag. Jag jobbade på volten i öppna/fram och ned samt sluta/samling. Vi fick några helt gudomliga samlingar där jag bara satt och bad om samling i sitsen och fick ett fantastiskt gensvar och därefter även lätt gick ur smalingen. Detta efter att Bröta var riktigt rädd när vi kom till paddocken för det var ett vajande snöre uppsatt som grind och det var nya människor och häst i paddocken. Bröta blåste upp sig rejält då och det tog tre uppsittningar innan Bröta äntligen faktiskt kunde stå stilla när jag satt upp. Det var dock otroligt viktigt att jag hoppade av och bad om en ny uppsittning när hon började flytta sig innan jag bad om det. Hade jag bara låtit det bero och börjat rida är jag tämligen säker på att Brötas stress fortsatt men nu hoppade jag helt enkelt av och hoppade upp på nytt och bad att hon skulle stå stilla. När vi till slut började rida var stressen borta och varken människorna eller snöret var läskigt längre. Det var då vi fick till de underbara samlingarna.

Sedan var det dags att träna lite på travstarter. Jag har inte jobbat så mycket i trav på senaste tiden och då ökar lätt Brötas spänning vilket gör det svårt att skritta efteråt, då Bröta gärna vill trava iväg. Men vi jobbade lite i trav och därefter gav jag långa tyglar och bad om skritt på volten. När stressen sätter in är det bäst att hålla så lite som möjligt i henne, och därför är långa tyglar bättre än korta. Då blir det lätt mer "slagsmål"  mot tyglarna och det vill jag undvika. Så långa tyglar och forma hästens kropp på volten med min egen kropp och vara supernoggrann i min sits så att jag inte sitter och smyghåller någonstans. Det gick fint och snart skrittade Bröta relativt lugnt. En riktigt bra dag alltså!

#ridkonst

Då var det dags att sparka igång bloggen igen efter en period av stiltje. Träningen med hästarna har forgått och vi har även tränat på att gå in i kraftfoderstationen i lösdriften. Mira var först att gå in själv och någon vecka senare var även Bröta inne själv. Nu knallar de in och mumsar mat flera gånger om dagen. Toppen!

Bröta har varit väldigt stressad en tid. Hon speglar mig direkt så jag har fått ta mig i kragen och jobba med mig själv. Det har gett resultat och nu börjar vi hitta en vettig träning igen där vi kan jobba i lugn och ro utan en massa stress och hets. Vi jobbar med lätthet och ridning för sitsen och samling, öppna och sluta. Dessutom jobbar vi med skolorna och böjd rakt fram på rakt spår. Jag har oerhört mycket fokus på mig själv och avslappning i sitsen.

Med Mira har jag jobbat med longeringen på senaste tiden och hon har mjuknat så oerhört mycket sedan årskiftet. Först har jag jobbat pedagogiskt med att flytta bogarna och bakdelen ut och in, i skritt, för att få till skolorna. När hon har förstått det har vi gått vidare med det gymnastiska arbetet och även börjat med traven. Hon har ju fortfarande stelheter kvar så traven har varit lite svår och hon har tappat bjudningen och har lätt fallit ut på ytterbogen. Jag har jobbat med att få inner bakben på plats så att formen blir bättre och då ökar även framåtbjudningen. Dessutom har vi jobbat med galoppfattningarna. I början var det riktigt jobbigt med galoppen och läskigt att gå fram men vi har jobbat med det lite dag för dag. Idag gjorde vi ett riktigt bra pass där Mira bjöd fram i trav i båda varven och gjorde fina galoppfattingar. Kul! Jag ska jobba med longeringen någon/några veckor till och sedan ska jag börja rida igen. Vi tog ju ett uppehåll från ridningen när det var fruset och knaggligt i paddocken, men groundwork- och longerarbetet har gett så fina resultat att jag vill fortsätta med det lite till innan vi börjar rida igen och gör ridhäst av Mira.

#ridkonst

Under veckan som gått har jag fått några riktiga uppenbarelser i ridningen med Bröta. Jag har fokuserat på att sitta vettigt och att ha Bröta mellan hjälperna. Jag tänker att jag är hjorden av hästar runt Bröta och hon ska stanna på sin plats (dvs mellan mina hjälper). Hon får inte gå emot eller springa ifrån mina ben, min sits och tyglar utan stanna precis i mitten. När hon inte är mellan hjälperna är det i regel för att hon 1) springer ifrån min sits eller 2) faller ut på ytterbogen. Om hon springer ifrån sitsen sätter jag mig lite fastare, mer neråt och säger stopp, spring inte ifrån mig utan stanna i min sits. Lyssnar hon inte är det halt som gäller och så gör vi om på nytt och ser om vi kan gå tillsammas. Om hon faller ut på ytterbogen tänker jag mig att jag är den där hästhjorden och jag fokuserar på att min ytterarm går fram, fram, fram och inte utåt. Samtidigt lägger jag på yttre indirekta tygel och ber ytterbogen att kliva fram och inte ut. Jag tänker mig att jag ramar in var Bröta får gå och det fungerar otroligt bra! Denna mentala bild ger jättemycket! Men räcker inte det så blir det stopp och så prövar vi på nytt. Bröta får inte ignorera mina hjälper utan om jag ber om något så vill jag ha en reaktion. Det är ok att det blir fel svar men inte att ignorera mig. Jag har även jobbat lite med att stanna och starta för bara mina viktförskjutningar. Än så länge får jag hjälpa till med rösten en hel del men det arbetet går framåt. Jag jobbar förstås mycket med min sits och att kunna rida primärt för sitsen och när jag har henne hyfsat mellan hjälperna svänger vi runt fint mellan öppna och sluta för sitsen. Just detta att känna att min kropp ramar in hästen har hjälpt mig väldigt mycket, uppenbarelse 1.

Igår hade jag ännu en uppenbarelse (nr 2) och den fick jag i det stillastående arbetet till höger. Det är ju där vi har haft problem men det har sakta men säkert blivit bättre och bättre. Igår när jag satt på Bröta flyttade jag ytterskänkeln längre bak än vad den brukar vara och voila så gick det fantastiskt lätt att glida runt mellan öppna och sluta. Det var alltså mitt ytterknä som hållit emot! Den som följt mig ett tag vet att jag i våras presenterade den värsta fienden till min sits: mitt ytterknä. (http://ar-bloggen.bloggplatsen.se/2014/06/25/10762658-oppna-sa-latt-eller-ack-sa-svart/) Jag har väl lite tappat bort det med tiden men nu blev det så hiskeligt uppenbart att jag hållit emot med vänsterknäet. Receptet i våras var att flytta bak ytterskänkeln lite mer och det var rätt även nu. Funkade fint även när vi började röra oss. Dessutom fokuserade jag jättemycekt på min sits och så fort Bröta föll ur rättade jag till min sits, tänkte på min inre hästhjord och voila så var Bröta tillbaka i min sits. Jag fick till några riktigt härliga varvbyten också där jag bara sänkte ner det andra sittbenet och därigenom bad om böjning till andra hållet och hon stannde fint i min sits, böjde om och bytte varv utan att springa iväg. Så underbart det är!  Då bli jag ännu mer taggad att fokusera på ridningen vilket jag ska göra detta år.

Min sambo får förstås höra om all härliga detaljer och han gjorde en ganska fin liknelse. Han sade att på sin tid hade Anja Pärsson fått nya skidor men det kändes inte riktigt bra till at börja med. Då la de en silvertejpbit på ena bindningen och vips var den där bra känslan där igen och skidorna passade. Jag jobbar för att kunna hitt min egen silvertejpbit i hästträningen. Jag vill så djupt in i alla detaljer att den lilla silvertejpen gör skillnad även för mig. Vi är på väg men har förstås lång väg kvar att vandra. En sån härlig promenad det blir!

#ridkonst

Nu är jag återigen påmind om hur viktigt det är med viloperioder och hur mycket som händer under dem. Bröta och Mira har fått vila över jul och nyår och igår satte jag igång igen.

Med Bröta har jag båda dagar börjat med lite stillastående arbete från marken och därefter suttit upp. På Bent-kursen i december hade jag svårt att hitta igenom Brötas ryggrad i höger varv och få till slutan och halten i det stillastående arbetet, både från marekn och uppsuttet. Igår började jag leta mig igenom ryggraden till höger igår och det gick ännu bättre idag. Idag fungerade det även hyfsat uppsuttet i högervarvet. Vänstervarvet har ju fungerat bra ett tag redan. I ridningen smyger vi igång lite försiktigt och just nu fokuserar jag på lösgjordhet och att Bröta reagerar på mina hjälper. Jag flyttar bogar och bakdelar in och ut på volten och vill känna att jag har Bröta i min sits så att hon inte flyter ut någonstans utan hittar en hyfasd balans. På Bent-kursen var ju vår ridning inte så fantastisk och vi jobbade lite emot varandra men nu efter vilan har vi en jättebra känsla av samarbete och balans. Kul!

Med Mira har vilan gjort ännu större skillnad än vad den har gjort för Bröta. Det är väl säkert en fråga om ålder och utbildningsnivå. Nu efter vilan är Mira så mjuk och fin och jag lyckas placera henne mer och mer korrekt och oftare och oftare. Vi har alltså fått väldigt många bra steg nu de senaste två passen. Idag höll jag på att tappa hakan för i groundwork hade dessutom det svåra och lätta varvet bytt plats, så att vi fått ett nytt svårt varv. Detta på min lilla Mira som varit så fast i nacken i ena varvet! Det är ju om något ett tecken på att det hänt massor! Igår satt jag upp på Mira igen för första gången på väldigt länge. Det var lite stelt och läskigt tyckte Mira, men när jag satt upp idag  lyckades jag forma henne för min sits och få henne slappna av fram och ner någon gång. Det är helt otroligt vad mycket som måste ha satt sig i kropp och psyke under vilan. Underbart!

Båda hästarna är så positivt inställda till pyssel och träning så det är riktigt kul och de har sådana fantastiska blickar i ögonen som bara undrar över vad för roligt vi ska hitta på idag. Härligt! Detta år börjar riktigt bra!

#ridkonst

Idag jobbade jag Bröta lite kort i stillastående och longerade därefter en stund. Jag har ju börjat jobba med skolhalt på longen så det började jag med. Det blir en liten nigning i halten och nu får vi bara jobba vidare på det. Sedan var det galoppdags och därefter satt jag upp och red en liten stund. Jag är noggrann med att ha Bröta i min sits så att hon inte springer iväg. Det är så häftigt för nu känner jag så tydligt vad Bröta gör under mig, när inner bak slutar arbeta när vi faller ut lite på bogen osv, osv.  Det va rså oerhört tydligt så det var häftigt. Får fokusera mer på ridningen efter helgens Bent-kurs. 

Mira var riktigt duktig idag. Vi jobbade lite i  groundwork och därefter släppte jag ut henne på longen. Hon svarade med en gång när jag bad om öppna och sluta på longen. Fortfarande är högersidan lite stelare och därmed blir det lite sämre kvalitet men jag var riktigt nöjd. Hon förstår precis och ska nu bara gymnastiseras lite mer. Till slut satt jag upp och red Mira lite. Hon har ju varit lite obekväm med att jag rider själv utan longör men idag slappande hov av. I vänstersiden kunde hon lätt följa min sits när vi ökade och minskade volten medan det är lite svårare i högersidan. Men det var fantastiskt att hon nu kan slappna av när jag rider för då kan vi börja fokusera på utbildningen.

#ridkonst

Idag blev jag ordentligt överraskad av min lilla Bröta. Under vårt förra träningspass jobbade vi med galoppen (som vanligt!) och jag gjorde halt från galoppen, upp i trav, galopp, halt osv. Detta för att försöka med något nytt i vår strävan mot en vettig galopp. Bröta är ju trots allt så väluppfostrad att hon faktiskt stannar direkt även om hon är i hetsgalopp-stadiet. Så för att få stopp på hetsen så tänkte jag att vi stannar innan det hinner bli för illa. Förra passet slutade vi med en lugn galopp efter någar halter/fattningar. Idag fortsatte vi med arbetet och döm om min förvåning när jag ser en väldigt lugn galopp! Det var så att jag i mitt eget huvud för ett par sekunder undrade om hon var sjuk då det gick så lugnt. Hade hon tappat all energi?! Men nej, det var inte en brist på energi utan en lugn galopp. Och vi gjorde det flera gånger! Och halterna, hon sätter sig verkligen på bakbenen och stannar ögonaböj. WOW!!

Jag håller dessutom på med att jobba med samling i halten på longerlinan och nu börjar Bröta förstå vad jag menar. Jag samlar mig själv (dvs böjer benen och vinklar bäckenet) och stryker med pisken över bakdelen samtidigt som jag höjer handen en aning. I rörelse har vi länge samlat på longerlinan men jag har aldrig jobbat med det i halten på longen. Men eftersom vi jobbat så intensivt med det i groundwork-position så tyckte jag att det var dags att pröva i halten också. Vi började nu i veckan och jag begär förstås bara lite, lite i taget. I början fick jag kliva fram och hjälpa lite i kapsonen också för att underlätta för Bröta men nu som sagt börjar hon förstå var jag ber om. Min älskade smarta lilla häst!   

Min Mira gav mig också en liten överraskning idag: galopp och bocksprång!! Jag longerade och bad om trav och rätt var det var studsade hon runt och galopperade och bockade! Fantastiskt! Om ni nu undrar varför det är så fantastiskt så är det för att hon visar vad hon vill. Lite eget initiativ! Hon har varit så instängd i sitt eget huvud och så stel och fast i kroppen så det är helt underbart att se hennes sanna natur titta fram, lite sprallighet och glädje!

Efteråt var jag bara tvungen att sitta upp och rida lite. Jag har inte suttit på Mira sedan Celina-kursen men idag var det dags. Vi ökade och minskade volten lite och på slutet slappande vi av tillsammans och lyckades hyfsat bra. Det är ju fortfarande lite läskigt att jag rider själv, utan att ha en longör tycker Mira. Men vi får jobba på det i korta pass så ska det säkert vara ok snart att jag sitter utan "livlinan" som visar Mira var volten är. Min älskade smarta stora häst!   

#ridkonst

Igår var det återigen så att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta efter träningen med Bröta, men nu var det lyckotårar och inte ledsna tårar. Vi har ju i veckovis stressat runt men igår var söta Bröta lugnare än hon varit på många veckor. Idag var hon nästan så lugn som hon brukar, bara en liten aning stress i samband med galoppen.

Jag har själv varit stressad efter hemkomsten från Gotland för att få ihop ett vardagsliv men jag funderade i helgen och hittade lite inre ro. Min lilla spegel Bröta följde väl helt enkelt mitt exempel. Det var först idag som en vän påpekade att stress i hästen oftast beror på människan, och jag är väl helt enkelt böjd att hålla med. Bröta speglar mig direkt och jag var väl helt enkelt blind för det uppenbara. Nu får vi forsätta på vår väg framåt.

Lilla Mira var också otroligt duktig idag och hon förstår vårt gemensamma språk bättre och bättre för varje dag och dessutom börjar hon nu mjukna i kroppen så att hon faktistk fysiskt kan göra det jag ber om. Härligt! Vilken fantastisk dag det har varit!