Idag fortsattte jag med mitt sitsarbete på Bröta. Jag börjar med att flytta bogar och bakdel in och ut på volten. Genom detta arbete får jag henne att söka fram och ner till bettet och då kan vi börja arbeta på riktigt. Jag tar alltså inte så mycket ställande tygeltag utan låter kroppen hitta in i rätt form genom arbetet. Givetvis kan man ta direkta tygeltag men just nu är det mindre av den varan just med Bröta. Det beror på att hon gått och dragit emot och blivit ritigkt stel i nacken när jag har försökt ställa henne för tygeln i vänster varv. Då blir det inte bättre av att bara dra mer, utan jag lägger istället på min roterande innerhöft och får henne att mjukna på det viset. Då behöver jag inte ta så mycket i tygeln och Bröta behöver inte blir arg och dra emot och stelna. Win, win för båda!

Traven börjar nu kännas riktigt bra. Jag fokuserar på mina roterande höfter och jag kan nu slappna av medvetet när jag känner att jag stelnat till. Ibland går det ju bara inte att slappna av. Man känner att man är spänd men ändå kan man inte slappna av. Då behöver man hjälp av olika övningar för att "lura" kroppen att slappna av. Nu har jag dock kommit till det läge i traven att jag kan slappna av "på kommando". Det utnyttjade jag idag för att rida skolorna på rakt spår. Efter att ha fått en fin, mjuk trav på volten fortsatte jag helt enkelt bara på fyrkantspåret och vred mig in i en öppna. Jag kände hur jag verkligen satt med i rörelsen. Tidigare har jag emellanåt inte riktigt fått med min kropp i rörelseriktningen och "väggen drar" så att jag känner att bogen inte riktigt går in utan vill dra sig ut mot väggen. Jag vet inte hur många gånger jag hört Celina, min tränare, säga till mig att rida och inte låta väggen styra. Jag vet inte hur många gånger hon hört Bent säga samma sak till henne... Men faktum är att en vägg/staket har en väldig effekt och "suger" oss till sig. Idag kände jag dock att jag verkligen red oberoende av staketet. Jag satt precis rätt i rörelsen och det är en mäktig känsla. Allt blir så mycket mjukare och lättare och vi fick till väldigt fina öppnor. I slutan hade jag lite svårare och där spände jag mig lite. Jag fick fokusera på att slappna av men med lite arbete så fick jag till det ganska bra. Jag prövade även diagonalsluta och förvänd sluta men där fick jag problem med min egen avslappning. Har inte ridit det på ett bra tag dock så jag får väl se det som en början. Nu är jag iallafall igång med de rörelseerna också.

Just eftersom jag hade lite problem med avslappningen i slutan men lyckades få till det efter lite arbete så blir det så extemt tydligt  hur vi påverkar vår häst. När jag var spänd blev det mest bara pannkaka av det hela men när jag hittade min avslappning och satt med i rörelsen så fick vi till fina slutor. Vi ryttare vill ju ofta göra mycket och gärna ta i ännu lite mer när det inte går på en gång. Det leder ju i regel bara till att man spänner sig, tappar sin sits och absolut inte sitter med i rörelsen. Idag filosoferade jag lite över att vi som ryttare kanske mer skulle fokusera på att sitta avslappnat och med i rörelsen än att göra "häftigare" saker i spänning? Jag föll ju dit själv när jag spände mig i diagonal- och förvänd sluta. Kanske ska jag bara be om en minimal diagonal- eller förvänd sluta så att jag kan fortsätta sitta avslappnat och därfrån gradvis öka på tvärning/böjning? Kanske blir vi bättre ryttare snabbare om vi till att börja med fokuserar på vår avslappning och sedan inte rider "mer" än att vi kan bibehålla den? Givetvis måste man ju prova på nya saker och stretcha sin "comfort zone" men kanske inte så mycket att man sitter spänd och stel som en pinne? Jag ska pröva detta nästa pass jag rider diagonal- och förvänd sluta. Bröta gör ju detta utan problem när jag jobbar henne från marken så det är ju bara jags om sitter där och hindrar henne från att glänsa. Nu blir det bot och bättring för min del och superfokus på att slappna av och sitta i rörlesen. Hellre lite och avslappnat än mycket och stelt! Jösses vad peppad jag är på Bröta-ridning nu. Längtar tills nästa pass imorgon.

Åhh, min underbara söta Bröta! Wow vilken ritt vi hade idag! Blir tårögd bara jag tänker på det. De senaste veckorna har Bröta och jag av och till haft väldigt svårt att jobba i vänster varv. Dels beror det på en gammal skada i Brötas bakdel, vilket gör att hon av och till går en aning stappligt, och dels beror det på att jag på senaste tiden haft väldigt svårt att komma ner på vänster höft. För ytterligare några veckor sedan var vänster varv vår bästa sida så det är ju lite positivt att det lätta/svåra varvet byter då och då. Det tyder på att vi är relativt jämna i båda sidorna.

Bröta och jag har på senaste tiden varvat fantastiska och urusla pass om vartannat. Det har verkligen gått upp och ner, och så började bakdelsstappligheten komma och det gör ju inte saken lättare. Stappligheten är dock något som tränas bort så att sluta träna är inte rätt medicin. Jag tror att stappligheten kommit av att vi tränat mycket galopp och den är inte i så bra form. Det är verkligen viktigt att träna Bröta i rätt form för annars far bakdelen än hit och än dit och det är väldigt dåligt för den gamla skadan.

Jag har som sagt haft väldigt svårt att komma ner på vänster sittben och då viker jag mig i sidan och låser inner höft. För att avhjälpa detta har jag placerat en liten handduk under vänster sittben så att jag kommer upp och blir mer jämn. Denna lilla handduk är så enkel och så genial. Det fungerar verkligen! Jag har tränat med den ca 2 veckor och nu har jag fått tillbaka min stadiga sits igen. Idag var första gången som jag red utan handduken och nu uppstod magi!

Jag började skritta på volten och flytta bogar samt bakdel ut och in från spåret. Därefter gick jag över till öppna och flyttade bogarna lite ut och in och sedan gjorde jag detsamma i sluta. Det gick fint i båda varv ganska snabbt och då övergick jag till traven. Höger varv var riktigt fint. Jag slappnar av ordentligt i höften och bara glider med. Samma jobb här, flytt av bogar och bakdel in och ut och därefter samma arbete i öppna och sluta. Det är så härligt när man med små, små vridningar i kroppen lyckas flytta mellan öppna och sluta. Därefter bytte jag varv till vänster varv. Det svåra varvet... Jag började trava men Bröta blir lätt helt rak och stel och vägrar ställa i nacken. Trots det flyttade jag bogarna och bakdelen och det blev bättre. Öppnan blev hyfsad och sen var det dags för slutan som varit riktigt stel. Jag kände Brötas nacke börja stelna och i ren desperation satt jag till på inner höft och ökade bröstkorgens rotation genom mitt sittben. Jag bara mjuknade och roterade inner höft så mycket jag kunde. Då skedde det magiska. Bröta sa ok, mjuknade själv och vi bara gled runt i en fantastisk sluta, gled över i en öppna och sedan en sluta igen. Med total mjukhet! Jag var så oerhört förvånad över hur jag kunde mjukna och rotera min vänsterhöft som varit så stel på sistone. Bröta var stel men jag bara bemötte stelheten genom att mjukna allt vad jag kunde. Att själv stelna till i det läget ger bara en ännu stelare häst men det är inte alltid så lätt att mjukna själv. Min lilla handduk har hjälp mig hitta min sits igen och nu när jag tagit bort den kunde jag bibehålla en stadighet och balans som gjorde att jag kunde fokusera på min höft och bara släppa ner den och låta den rotera. Så fantastiskt det var! Det blev en så total känsla av samhörighet. Vi två var ett. Det var så fantastiskt att det bara vara att hoppa av och ösa beröm och godis över min underbara ponny. Världens bästa ponny!

Världens bästa häst, Mira, fick idag träna med min sambo. Där trillade det ner massor av poletter idag. Vi jobbade lite med avslappning i sitsen i början av passet när sambon plötsligt avbröt mig med att han känner sittbenen gå upp och ner. Vi har pratat om detta tidigare, att känna när hästens inner bakben kliver fram och ner. Då går ryttarens inner höft fram och ner och just att känna denna rörelse är viktig för ridningen. Tidigare har sambon inte känt denna rörelse men idag så var den tydlig. Vi fortsatte jobba med styrning av bogar och hur man vänder hästen. Sitt till på inner sittben, vrid överkroppen och genom denna vridning följer armarna med och ytter tygel kommer i kontakt med bogen. Flyttar hästen inte för den lätta tygelkontakten så används spöet på ytterbogen. Viktigt för min sambo är att inte vrida huvudet mer än kroppen så han fick titta på Miras inre öra och inte vrida mer på huvudet. Det gick jättefint och det blev verkligen en aha-upplevelse. Den sista aha-upplevelsen fick vi när sambon hoppat av. Vi pratade lite om bakbenens rörelser och hur bröstkorgen roterar ut när inner bakben kliver fram. Jag tog Mira några steg i groundwork och sambon tittade på inner höft. Javisst, där såg han rörelserna som han tidigare känt på hästryggen. Jag fick dessutom påminna honom att det var den rörelsen vi för några veckor sedan tittat efter i groundworken. Då, för några veckor sedan, såg han inte rörelserna men idag så var det självklart. Lustigt hur det är. Man tittar och tittar och ser igenting och undrar hur man någonsin ska lyckas se något över huvudtaget. Sen rätt vad det är en dag så är det självklart och man undrar vad det var som var svårt.

Sambon har dessutom börjat träna en  ponny på gården. Peggy tränas inte så mycket så det är bra för både häst och människa. Idag hade de ett riktigt bra pass efter vad jag hörde. Sambon beskrev för mig hur han hade prövat en sak i skritt men det hade inte fungerat och då gjorde han halt och bad om samma sak från stillastående, och därefter i skritt igen. Det börjar bli en hästtränare av min sambo! Precis så här måste man tänka när man tränar sin häst. Hur gör jag det lätt för hästen att göra rätt? Om det inte fungerar i en högre hastighet, kan jag göra det i en lägre hastighet och sedan pröva igen i den högre hastigheten när jag förtydligat för hästen? Verkligen bra jobbat! Och som sagt, ännu mer imponerande eftersom han inte har någon hästvana sen innan jag för första gången släpade honom till stallet för några månader sedan.

#ridkonst

Igår spenderades dagen med hästar, men inte mina egna. Jag var på Horse-vision-festivalen och tittade på massor av duktiga ekipage i både akademisk ridkonst och frihetsdressyr. Väldigt inspirerande!

Lite extra inspirerande var det att se Christoffer visa lite basic-arbete med Ikaros, hans röda fredriksborgare. Mira är ju också en röd fredriksborgare. Jag tog faktiskt med mig inspirationen från gårdagen till träningen med Mira idag. Christoffer visade väldigt fint hur han jobbade med att flytta bogar och bakdelar ut och in för lätta hjälper. Först i skritt, sedan trav och slutligen i galopp. Basic är basic oavsett vem som gör det och vissa grundhjälper måste helt enkelt sitta innan man kan gå vidare. Givetvis börjar även en mästare med samma grundutbildning av sin häst som den vi andra gör. Mästaren gör det bara lite bättre och snabbare än oss andra ;)!

Nåja, inpirationen som jag tog med mig var iallafall att flytta hästen för lätta hjälper. Det här går fint i skritten med Mira men att flytta bogarna i traven har varit trögt. Givetvis är det ju för att jag tillåter det att vara så. Idag tänkte jag extra mycket på konsekvens i arbetet. Kan man bara vara totalt konsekvent så kan man rida utan problem! Svårigheten i att vara totalt konsekvent är att man då måste se och känna precis vad hästen gör och korrigera så att du får exakt det du bad om. Det kräver enorm kunskap och en ryttarkänsla som heter duga! Totalt konsekvens uppnår man säkert aldrig men det är bara att träna på bäst man kan och öva sig i konsekvens. Så fort du faktiskt ser något fel, se till att åtgärda det. Ibland kan man dock se och känna ett fel men man vet inte riktigt hur man korrigerar det ändå. Då återstår detektivarbete och så för man pröva sig fram på olika sätt.

Med Mira prövade jag i traven på longelinan att vara extra tydlig och ta i tygeln och gå något steg bakåt när jag bad framdelen komma in. Det gick sådär men idag ville jag verkligen få det att fungera. Då är det bara att förklara på nytt för hästen. Gör det lätt att göra rätt och se till att hästen förstår! Vad det resulterade i var att jag gjorde halt med Mira och flyttade in bogen ett steg. Inga problem! Sedan fram i trav och be bogen komma in. Om reaktionen uteblev var det ny halt, flytta in ett steg och fram i trav. Så höll jag på en stund och i höger varv kom bogen fint på plats ganska snabbt. Det var dock betydligt svårare i vänster varv men efter en studs arbete kom belöningen. Mira bjöd på sin vackraste trav någonsin! Tre gånger fick jag denna vackra trav och därefter avslutade jag och berömde massor och tog ut henne i hagen igen.

Tänk vad konsekvens kan göra. Jag har ju sett detta problem med bogen men bortförklarat lite och tänkte för mig själv att det är svårt för henne. Snack, hon gör ju bara det jag ber om, vare sig det var meningen att  be om det eller inte. Nu var det slut på bortförklaringarna och jag gav en signal och bad om rätt svar. När det rätta svaret inte kom med en gång så envisades jag med att fortsätta be om rätt svar och det lönade sig verkligen. Jag bara visade väldigt tydligt vilket svar jag ville ha så att det blev lätt att göra rätt, och så såg jag väldigt konsekvent till att verklgien få det svar jag ville.

Idag tränade jag med mina lilla Miramis. Vi började från marken och jobbade lite på skolorna på rakt spår. Det börjar se riktigt fint och mjukt ut. Sedan jobbade vi på den förvända slutan. I vänster varv var den riktigt fin medan i höger varv ville inner bog trycka ut lite. Jag fick be om bättre ställning och flytta ut bogen. Det var lite jobbigt för henne men det blev bättre och bättre under tiden vi tränade. Efter lite longering satt jag upp en stund i skritt.

I det uppsuttna arbetet börjar jag allltid på volten och kollar av att det fungerar att flytta bogen in och ut och bakdelen in och ut. A, B, C och D. Detta är de grundsignaler som alltid måste fungera och därför kollar jag alltid av det först. Först när hästen förstår signalerna kan man gå vidare och kombinera dem till t.ex en öppna eller sluta. Eftersom Mira inte är riden så mycket än så är det extra viktigt att kontrollera att hjälperna fungerar. Efter en stunds voltarbete gick vi ut på långsidan och tränade öppna. Det är ju bara några veckor sedan som jag började träna skolorna på rakt spår i groundwork och när de satt sig där lite grand började jag flytta bogen ut och in även uppsuttet. I början bad jag bara om att flytta in bogen och därefter flytta ut bogen. Jag hade inga som helst krav på böjning, ställning och bärighet utan det var förståelsen av hjälpen som jag var ute efter. Ganska snart förstod Mira att någotsånär flytta in bogen men bibehålla bakdelen ute på spåret och då började jag be om lite ställning och böjning också. I slutan har vi haft lite problem med just böjning och det har lätt blivit lite för rakt och stelt när bakdelen flyttar in, speciellt i vänster varv. Idag fokuserade jag på att vi ska ha böjning så jag gjorde halt med Mira, flyttade in bakdelen och bad om böjning. Därefter bad jag om ett enda steg med bibehållen böjning och sedan var det stopp och MYCKET beröm. Därefter ett steg till och beröm, ett steg till och beröm och slutligen kunde vi gå några steg i rätt böjning. Då var det massor av beröm och så bytte till höger varv, som är det lättare varvet och inte medförde så stora svårigheter med böjningen. När jag gick tillbaka till vänster varv gick Mira direkt in i böjningen och gick några steg i sluta. Då var det ENORMA mängder beröm och jag satt av och avslutade passet. Mira och jag har ett väldigt flyt i träningen just nu. Hon är så fantastiskt träningsintresserad och försöker verkligen göra rätt. Jag behöver bara förklara och visa på ett sätt så att hon förstår. Med böjningen i slutan var det verkligen som om poletten trillade ner och hon sa "Jaha, är det så här jag ska röra mig. Ja men då gör vi det!" Hon är väldigt intelligent min lilla Mira, precis som Bröta, och hon tycker det är kul och vill så gärna göra rätt. Det är ett privilegium att få träna en sådan häst. Just Miras intresse för träningen har verkligen blommat upp de senaste månaderna, i takt med att jag blivit mer konsekvent (se gårdagens inlägg) och krävt svar på mina hjälper och dessutom jobbat med hennes energinivå genom att galoppera mycket. Det har lett till att hon blivit mjukare och starkare och dessa förändringar i hennes kropp har gjort träningen lättare för henne och då blir ju allt roligare. Det är verkligen en ynnest att få jobba med mina hästar! De är så underbara!

Jag tränade inte Bröta själv utan min sambo som har börjat rida fick en lektion med henne. Han har ingen tidigare hästvana och har nu tränat, både från mark och uppsuttet, i ett par månader. Han hade två riktigt fina aha-upplevelser idag. När han vände snett igenom insåg han att det blev rakare linjer när han tittade i rätt riktning. Bröta är ju väldigt känslig och kan fara ut och in från linjen om man själv inte är stadig så det var ett riktigt fint observerande. Bara att efter så kort tid tillsammans med hästar kunna gå in i sin kropp och känna efter vad som händer är riktigt bra! Att gå in i sin kropp och känna efter utgjorde även den andra aha-upplevelsen. Vi övade på volt tillbaka. I ena varvet gick det fint och mjukt. Han tryckte ner inner höft, vred överkroppen och tog med Bröta in på en halv volt och därefter red han rakt fram till långsidan. I andra varvet var det dock inte lika lätt och volten blev större och Bröta föll lite på ytterbogen. Anledningen till detta var en oliksidighet i ryttaren. Han kände att han inte fick ner inner höft ordentligt och då kompenserade han det genom att vrida mer i överkropp och nacke och då föll han själv ut lite på utsidan och därmed blev volten större. Med fokus på att trycka ner inner höft och vrida överkropp och huvud lika mycket fick vi dock till en riktigt fin volt tillbaka. Sambon utbrast själv hur rätt det kändes i ena varvet när höften var med och hur mycket svårare det var att få med höften i rörelsen i andra varvet. Mycket, mycket insiktsfullt!!

Imorgon är det hästfestival på Horse-Vision. Det ska bli riktigt kul att få se akademisk ridkonst och frihetdressyr på hög nivå.

Idag började både Mira och Bröta stela. Jag kände att hu, hur är det möjligt att det är så stor skillnad mot igår?

Jag jobbade ganska länge i stillastående groundwork med Mira för att lösa upp spänningarna. Jag fick be om det jag önskade och sedan kände jag att Mira var på väg men inte riktigt i balans för att utföra det jag bad om. Det var bara att insistera mjukt och vänta, vänta, vänta och så pang kom hon i balans och kunde göra det jag bad om. Det hade inte alls gått att insistera hårdare och be om snabbare. reaktioner Jag fick verkligen anpassa mig till dagens utgångspunkt. Eftersom det var så stelt tänkte jag att jag kanske inte kan be om så mycket under resten av passet, men hon mjuknade väldigt i det stillastående arbetet och i groundwork fick vi riktigt fina öppnor och, kors i taket, slutor. Högerslutan har ju varit besvärlig men idag gav hon så fint efter i innerbogen och blev rund och fin. Jag lyckades dessutom få samma fina kvalitet på longen i skritt. Ja jag fick förstås gå väldigt när men vad gör det? Avstånd är ju bara en träningssak. I traven får jag runda fin öppnor men slutorna är än så länge inte så mjuka och hon vill tränga in lite för mycket på innerbogen och rakna. Jaja, det kommer mjukhet så småningom. Vi jobbade dessutom lite med galoppfattningar och där försöker jag egentligen bara få henne att tänka framåt i fattningen, utan att rusa.

Bröta var också stel idag, men idag var det vänstervarvet som var svårare. Jag började i handwork-position men fick efter en lite stund ge upp och gå fram i groundwork position. Därifrån började jag be om minimala öppnor och slutor och i varje skola pausade jag en liten stund innan jag bytte, så att hon verklgien fick vila i hjälperna. Jag insåg att jag bett om för mycket i handworkpositionen och istället för att balansera henne bara fått henne mer ur balans. Fy på mig! Men jag var iallafall mäkta nöjd med att jag lyckades lösa stelheterna och när det gick bra i groundwork-postion smög jag över till handwork-position och bad om lika små öppnor och slutor som i grounworken. Då gick det rikgit fint och så var jag nöjd. Där blev det guldstjärna till mig för att jag inte blev frusterad utan bara nyfiket funderade på hur jag kunde göra det bästa för dagen. Med mentalt lugn och metodisk träning kommer man väldigt långt! Sedan satt jag upp och jobbade i stillastående. Jag fokuserar på att först vrida min kropp och få henne att följa den och därefter så att säga följa med med handen. Sedan var det skrittarbete och jag fokuserade på att sitta ordentligt på rumpan och rotera inner höft. Jag gled runt mellan öppnor och slutor och hela tiden med fokus på att ha Bröta i min sits. När jag har det så vrider vi runt fint mellan skolorna och tappar inte böjning, men minsta lilla jag att jag slutar rida i varje steg så tappar jag Bröta. När jag tappat Bröta så fick jag också den där känsla emellanåt att jag behövde vänta ut Bröta några steg så att hon skulle hinna reagera. Det är förstås en fin gärns mellan att vänta på rätt svar och vänta förgäves på något som aldrig kommer och där får man träna sin känsla. Men givetvis hamande jag i situationen att Bröta inte gjorde som jag bad. Då får man be lite mer enträget, till och med säga till på skarpen. Allt beror förstås också på hur skolad hästen är. En mer skolad häst kan svara snabbare än en mindre skolad häst.

#ridkonst

Jag kommer ihåg en lektion som jag hade med Celina under min praktikplats på gotland. Det var för ungefär ett år sedan och vi skulle på allvar börja arbeta i stillastående. Jag undvek det stillastående arbetet som pesten för jag tyckte att det var så svårt, men insåg också att det aldrig skulle bli bättre om jag inte började arbeta med det. Jag stod i groundwork-position och absolut ingenting fungerade. Bröta stod som gjuten i cement och jag försökte förtvivlat flytta henne.

Väldigt mycket har hänt på detta år. Sakta men säkert tog vi oss vidare från cementkänslan till rörlighet och mer vikt på bakbenen. När jag åkte till Celina i juni så var det dags att skriva nästa kapitel i det stillastående arbetet. Nu var det dags att börja jobba från utsidan i handwork-position. Det var väldigt stelt från början och positionen var förstås ovan för mig. Armarna värkte ordentligt också, så vi jobbade bara en liten stund i början av varje pass.

Någonstans under handwork-arbetet började min inställning till stillastående arbete förändras ordentligt till att verkligen uppskatta alla de fina nyanser man kan jobba med och hur man hittar igenom ryggraden. I gårdagens blogginlägg diskuterade jag vikten av att gå på upptäcksfärd i hästens kropp när det är något som är svårt, för att se var blockeringarna sitter och om man kan lösa upp dem. Mina upptäcksfärder började nyanseras i mitt stillastående arbete. Då rör sig ju inte hästen så det är lättare att upptäcka vart blockeringarna sitter. Jag började känna om det var i nacke, bog, rygg eller bakben som blockeringarna satt och sen började jag utforska hur jag skulle få blockeringarna att lösas upp.

I mitt groundwork-arbete i halten så utgick jag nästan alltid från handen och försökte lösa det mesta med tyglarnas hjälp men när jag började jobba i handwork-position insåg jag att jag har ett spö och bör använda det. Jag såg hur aktiv Celina hela tiden var när hon jobbade sina hästar. Än var det ett inner bakben, än en bog eller ett ytterbakben som petades på med spöet för att korrigera och placera in kroppen så att ryggraden blev fri. När jag i groundwork försökte placera kroppen med tyglarnas hjälp använder jag i handwork spöet för att först placera hästens kropp och därefter använder jag handen för att t.ex be om mer ställning eller flytta mellan skolorna. Jag har helt enkelt blivit mer fri från handen och använder den mer som en sensor. Sensorn känner av vad som händer i kroppen och om ryggraden har en blockering så åtgärdar spöet det och därefter använder jag min sensorhand för att känna efter om min spöhjälp fick rätt effekt. Jag börjar alltså göra mig fri från att rida för handen även när jag står på marken!

Ja sen är det förstås en utmaning att hitta hur man ska korrigera de fel man känner. Idag jobbade jag ganska mycket i stillastående i handwork-position med Bröta. Det kändes stelt och tugnt från början. I vänster varv fick jag dock ganska lätt rätt på ryggraden och vi gled runt fint mellan skolorna efter en stund. Höger varv var dock väldigt svårt. Jag fastnade i ytterbogen och den var väldigt svår att få med i öppnan. Jag kunde känna att det berodde på att bröstkorgen inte var riktigt rätt roterad och det i sin tur berodde på att inner bak inte arbetade ordentligt fram och ner utan gled lite upp. Det var ingen riktig framåtkänsla i halten utan det kändes som om Bröta backade av och föll ut på ytterbogen istället för att gå in i en öppna. Ja jag lyckades inte lösa dessa blockeringar riktigt idag men det blev bättre och när jag lyckats glida runt mellan en något så när vettig öppna och sluta några gånger med hyfsad lätthet fick det vara bra. Ibland når man inte hela vägen fram under ett pass men istället för att bråka och bli ovänner får man ibland vara nöjd med det lilla. Vi tar nya tag imorgon.

Mira var alldeles otroligt duktig i det stillastående arebete idag så det blev väldigt kort. Med henne jobbar jag i groundwork-position och jag försöker först bara hitta en sökning fram och ner och lateral böjning och ställning. Jag vill se att en ställning i nacken får effekt i höften, dvs att inner höft går fram och ner. Sedan ber jag om en lite öppna med sökning fram och ner och därefter en liten sluta och sökning fram och ner. Slutorna har ju länge varit vår akilleshäl och Mira har dragit upp huvudet och tappat framåtbjudningen. Idag lyckades vi dock även med slutor med fin sökning fram och ner och lösgjordhet. Fantastiska Mira! Det stillastående arbetet har gjort en så otroligt stor skillnad på Mira. Nu är vi många gånger bättre på det än vad vi var innan jag åkte till Tyskland! Ja det hjälper förstås att jag själv är så mycket säkrare på det efter all övning med Bröta hos Celina.

#ridkonst

Jag och Celina diskuterade förstås mycket hästträning och pedagogik när jag var nere som månadselev och jag tror att något av det viktigaste för mig var det faktum att vi diskuterade att man måste träna sin häst och inte bara förutsätta att hästen gör. 

Ja det låter väl självklart men hur många har inte blivit frustrerade/irriterade/arga på sin häst för att den inte gör som jag ber när den har gjort samma sak tusen gånger innan? Ja det här är ju ett problem som lätt kan uppkomma med hästar vi har en nära relation till. Ju närmare man är desto lättare är det att anta eller förutsätta att hästen ska göra det man ber om för man känner ju sin häst och "vet" att den kan. Med en träningshäst som bara ska utbildas är det betydligt lättare för där går man in mer objektivt och tittar på vad hästen kan och sedan går man därifrån vidare. Med sin egen häst kommer hjärtat och en massa känslor in. Hur fånigt det än kan låta så kan det komma in känslor i form av "om min häst bara älskar mig så gör den det jag ber om" och "min häst tycker inte om mig om den inte gör som jag säger" och det kan leda till att man känner sig ratad och då blir man förstås ledsen och frustrerad. Men hästen vet inte varför vi upplever stress, den bara reagerar på att vi är stressade och då går allt ännu sämre. Vi kan tycka att vi har tränat på just det här hur lång tid som helst och det har fungerat utmärkt i flera veckor nu så då ska det banne mig fungera för all framtid! Ja det är mycket tankar och känslor som kan fara igenom huvudet under träningen och jag har fallit i denna fälla hur många gånger som helst med Bröta.

Bröta är ju min första häst och vi har en sådan historia med höga berg och djupa dalar. Hela våren har varit en berg  och dalbana av fina perioder följt av stressperioder. Så här i efterhand inser jag att det är jag som varit problemet och att det till stor del berott på att jag har förväntat mig att Bröta ska göra det vi kan och när det inte har hänt så har jag lätt blivit irriterad. Söta Bröta är ju en mycket känslig dam och hon känner denna irritation och då blir hon olycklig och stressad för att matte är olycklig. Bröta vet ju inte varför jag är oharmonisk men hon tar efter min känsla direkt och så är vi i en nedåtgående spiral.

Sedan jag kom hem från Tyskland så har jag dock gått in och tränat mina hästar med ett helt annat mentalt lugn. Jag känner mig trygg i vad jag kan och jag är helt på det klara nu med att jag inte ska förvänta mig något utan jag måste se mina hästar där de är just idag och träna därefter. Det spelar ingen roll om vi gjort något tusentals gånger för just idag kanske jag är extra stel eller så är hästarna lite trötta pga väder eller insekter eller vad som helst. Varken vi eller hästarna är maskiner och vi kan inte prestera på samma nivå varenda dag. Det går upp och ner men så länge nivån sakta ökar över tiden så får man vara nöjd.

Det är fantastiskt kul att träna och så fort det blir problem nu med något som vi "borde" kunna så går jag in i tänket varför är det svårt just nu? Hos Celina jobbade vi jättemycket med min känsla för vad som händer i hästens kropp och nu med min nya mentala attityd går jag alltså på upptäcksfärd i mina hästars kropp så fort något inte fungerar. Jag vill ta reda på varför det är svårt och i vilken del av hästen som blockeringen sitter. Hästen bråkar inte med oss utan gör så gott den kan. Den är aldrig "dum" utan det är vi som måste försöka oss på att förstå vad som händer i kroppen och varför något inte fungerar. Kommer jag igenom nacken, är bröstkorgen roterad, går inner höft fram och ner osv, osv? Handen ger värdefull information och därefter får jag agera utifrån vad jag känner. Det är så spännande att hela tiden träna och försöka bli bättre och bättre på att analysera blockeringarna och åtgärda dem. När man väl har åtgärdat blockeringarna så kan hästen hlet plötsligt göra det man ber om. Utmaningen är att hela tiden öka på tiden man har en lösgjord häst. Så otroligt spännande arbete!

Med min nya mentala attityd så får jag också helt fantastiska träningspass med min hästar. Med söta Bröta började jag idag stillastående från utsidan och jobbade med öppnan och slutan. Sedan satt jag upp och gjorde samma sak och därefter skritt på volten och öppna och sluta. Jag har dessutom börjat jobba lite med skrittpiruetterna och skolorna på raka linjer. Än så länge håller vi oss på raka linjer mitt på banan. Att jobba ute vid staketet blir lite svårt just nu då "väggarna drar". Travarbetet är också igång med skolor på volten. Bäst av allt - Bröta har varit kolugn sedan vi kom hem från Celina.

Jag bli så imponerad av min söta lilla Mira. Med tanke på hur stel hon var efter sin sommarvila så har hon mjuknat något helt oroligt. Med Mira måste jag verkligen gå på upptäcksfärd i kroppen och mjukt och försiktigt lösa upp blockeringar och komma igenom hennes ryggrad. Det gäller bara att vara mjuk, försiktig och tålamodig och i utbyte får jag Miras förtroende. Jag känner verkligen att hon litar på mig när jag guidar hennes kropp och att hon vet att jag inte kommer rycka och dra utan vara mjuk. Vi har ju haft lite problem med slutorna på longen men idag lyckades jag till och med få henne att börja söka fram och ned i travslutorna! Det är helt fantastiskt för oss och Mira fick många pussar idag efter passet!

Idag fick Bröta vila pga av osteopatbesöket igår, så det blev bara träning av Mira. Vi jobbade lite i stillastående och sedan i groundwork men fokuserade mest på longerarbetet idag. Öppnan fungerar hyfsat både i skritt och trav men slutan är jobbig redan i skritten. Jag får gå väldigt nära för att få en hyfsad böjning så att det kan bli en sluta för hon vill lätt tränga inåt med innerbogen. Men nu är det slut med halvtaskiga slutor så då går jag hellre nära och får bra kvalitet i 2 steg än går längre bort och får en inåtträngande bog.

I traven kan jag få bakdelen inåt men att samtidigt behålla böjningen går i dagsläget inte så jag kan väl inte riktigt kalla det en sluta. Men vi jobbar vidare på det. I höger varv blir det dessutom lätt så att Mira stoppar upp och tappar framåtandan när jag ber bakdelen att komma in. Det innebär ju förstås även problem med galoppen i det varvet. När hon nästan har stannat blir det ju svårt att fatta galopp. För att komma ifrån detta problem låter jag henne trava på ordenligt i öppna, ber bakdelen komma in ett par steg bara och sen direkt fram i öppnan igen. Jag tar alltså in bakdelen så kort stund så att hon fortfarande av bara farten kliver på och sen vrider jag kvickt tillbaka till öppnan där framåtandan sker mer naturligt. Det ska nog gå att få en framåt sluta också men det är lustigt att det bara är i höger varv. Kanske har det något att göra med hennes stelheter eller så är det bara en ovana.

När Mira var tränad och Bröta pussad på åkte jag och lasttränade med en elev och hennes häst så hela kvällen spenderades med hästar. Nu i helgen är det ARena men tyvärr blev det ändrade planer för mig så jag åker inte dit. Ni som är där får beskriva hur det är. Jag är säker på att det kommer att vara helt fantastiskt!

#ridkonst