Idag gick longeringen i skritt och trav så bra så jag tänkte att vi skulle försöka oss på galopp.

Trots att Bröta är en kallblodstravare är hon inte ens inkörd så hon har aldrig fått inpräntat att man inte får galoppera, och hon gör det ofta i hagen. Dock är travarmentaliteten med lätt för stress ständigt närvarande så lilla Bröta blir väldigt stressad av galoppen. Ungefär som när jag för några veckor sedan började med traven och Bröta blev stressad efteråt och inte ville skritta lugnt, fast ännu mycket mer stress. 

Bröta kan galopp-hjälpen då vi tidigare har tränat in den men tempot har varit ungefär fett ös medvetslös. När jag prövade idag så tog Bröta galopphjälpen direkt, trots att vi inte galopperat på ett halvår, men hastigheten var ju ganska mycket för snabbt och efteråt var hon helstressad. Det alldeles underbara i denna historia är dock att jag bad Bröta att sakta ner och det gjorde hon trots att hon var stressad. Hon lyssnade alltså på mig trots all stress och det tycker jag är alldeles fantastiskt. Det hände inte för ett halvår sedan då vi tränade in galopphjälpen. Resultatet av att hon lyssnade var en långsam trav eller skritt som iofs var spänd till att börja med men efter en liten stund hittade hon avspänningen också. Det är ett enormt kliv framåt i utvecklingen för min lilla pålle. Så otroligt duktig var hon!

Frågan är då vad jag ska göra för att kunna få en lugnare galopp? Jag tror att hastigheten lite har med balansen att göra, att hon helt enkelt inte riktigt har balans nog att galoppera lugnt på en liten volt. När jag praktiserade på Gotland i somras vet jag att Celina någon gång lösgalopperade längs fyrkantsspåret efter ett longerpass. Det ger ju en längre väg så det kanske är lite lättare att balansera för Bröta. Jag ska pröva någon gång när vi är själva i ridhuset så får vi ser hur det går. Ska jag månne få en häst med tre gångarter?

#ridkonst