Idag var det dags för ett ridpass igen. Jag jobbade hårt på att göra ingenting och känna efter vad som händer under mig. Jag lyckades ganska bra med ingenting när jag bad om böjd rakt fram på volten, men sen skulle jag göra lite skolor och då började jag fixa lite mer igen. Jag har på något sätt fått in i huvudet att skolorna i ridningen är lite svåra så därför börjar jag ta i lite och göra en massa istället för att bara tänka öka och minska volten och låta sitsen ta med hästen. Jag vet ju att Bröta kan så jag måste själv se till att göra mindre så att jag inte stör henne. När jag började tänka bara flytta lite och endast tänka sits så gick det genast bättre.  

Efter volten begav jag mig ut på fyrkantsspåret. Även här gick böjd rakt fram ganska bra, men när jag blandade in skolorna började Bröta spänna sig eftersom jag började trixa lite mer igen. Även här gick det dock betydligt bättre ju mindre jag gjorde. Jag har verkligen något att träna på här! "Less is more" som det ju så vackert heter...

Vad har jag då för utrustning när jag rider? På mitt huvud sitter en hjälm och i min hand har jag en äppelträdskvist. Denna kvist är det bästa ridspö jag någonsin haft! Alldeles perfekt stuns och behaglig att hålla i. Bröta är utrustad med en kapson med tillhörande släta lädertyglar och ofta har jag även ett schabrak på Brötas rygg för att hålla ridbyxorna lite renare.

Jag har både en Epona-sadel och ett stångbett också, men det var bra länge sedan jag använde det. Just nu tränar jag för att få Bröta känslig för hjälperna och först när vi har kommit lite längre tänker jag ev. använda stångbettet igen. Sadeln använder jag inte för att min sits blir känsligare utan den, men jag kommer såklart så småningom även att plocka fram den.

#ridkonst