Jag blir väldigt glad när Bröta kommer när jag kallar på henne i hagen. Idag kom hon springande, men ofta nöjer hon sig med att komma lufsande i skritt. Oavsett hur hon kommer blir jag glad men hjärtat tar förstås ett extra skutt när hon kommer i full fart.

Det här med att Bröta kommer i hagen beror lite på hur vår relation ser ut. Är den bra kommer hon i regel men om den är lite sämre kan hon välja att inte komma. Det är ju givetvis ett val som Bröta själv gör, men jag ser det som ett tecken att vi behöver jobba lite mer på relationen om hon i perioder inte kommer till mig. När vi flyttade till Göteborg från Skåne fick Bröta problem med bärandsröta och hon var halt ett halvår. Det var mycket jobb med hovarna och det gjorde ont så då kunde hon till och med gå ifrån mig i hagen. Det var ju inte så kul men jag insåg också att jag i hennes ögon just då var hemska tanten som kom och rotade i hennes onda hovar. Tough love, eller vad kallas det?

Just nu har vi en bra relation och vi jobbar som ett team tillsammans. Det finns vissa regler som alltid gäller och som inte går att rucka på, men i övrigt är vi partners, och jag välkomnar Brötas åsikter. Hästen kommunicerar hela tiden med oss och vi kan välja att igonera det eller försöka förstå vad de små liven vill fömedla.

Rykten är klart underskattad av många, men att stå i lugn och ro och rykta en häst som bara står still, utan att sitta fast, och njuter är för mig verkligen att spendera kvalitetstid med min häst.