Idag red jag hela lektionen igen och jobbade på rakriktning och samling i skritt. Det gick fint, men jag känner att det fuskas lite emellanåt med böjningen. Med korrekt böjning sänks insidan men jag känner att insidan far upp emellanåt och att vi då faktiskt inte har en korrekt böjning. Det går att korrigera genom att tydliggöra min egen sits och be bakbenen jobba på. Idag fick bakbenen verkligen jobba i samlingen och jag kände att Bröta blev lite trött på slutet, men hon kämpade på superfint.

Efteråt när jag stod och borstade överfölls jag av en varm, röd, luddig känsla och en enorm glädje över att få ha Bröta i mitt liv. Det är äkta kärlek och jag kan  nog inte förklara hur viktig den är för mig. Precis som i alla relationer går "dagsformen" upp och ner men just nu är vi i en verkligt fantastisk fas. Nyckeln, tror jag, är att Brötas åsikter är välkomna. Jag vill inte ha en häst som "stängt ner" och bara gör som den måste för att det inte ens är lönt att protestera. Jag vill ha lite spunk och glitter i ögonen så att man kan se en annan tänkade och kännande varlese där inne. Sen är det förstås inte alltid lätt att kunna tyda vad hästen säger, men så länge man försöker tror jag att hästens hjärta oftast är stort nog för att förbise missförstånd.

För övrigt undrar jag varför folk tror att man måste dra hästen i munnen för att få den "gå på tyglen"?

#ridkonst