Då var jag hemkommen efter en semestervecka till värmen. Bröta har fått en veckas vila och idag var det dags att börja träna igen.

Då det var mycket folk i ridhuset fick det bli ridning Idag. Det känns att all intensiv longering har gett resultat för idag kändes Bröta betydligt jämnare än hon brukar. Det är ju även så att min egen sits skolas av min longering, då jag i longeringen "rider" från marken. Jag jobbade på att känna med sitsen vad som händer i hästen under mig och att faktiskt rida med sitsen, inte med händerna. Det du känner som ett fel i handen beror på att bakbenen inte arbetar som de ska, och därför ska bakbenen korrigeras och det görs med sitsen, inte handen.

Jag har dock ett problem, speciellt i det svårare högervarvet, att jag gärna sitter och korrigerar i handen i vart och vartannat steg. Det här är tvärtemot min princip att sitta still och känna efter, göra ingenting och låta hästen göra fel. Ack så lätt att säga, men ibland är det bara så hysteriskt svårt att inte göra något. Jag har dock blivit lite bättre på senaste tiden så jag får bara se till att vara oerhört disciplinerad så ska jag nog kunna få bort min ovana. Jag gör ju inget sådant i ground work och longering så givetvis går det då även att rida utan sådana konstigheter...

#ridkonst

Ja hur mår din häst egentligen? Är den nöjd och glad och trivs med dig, livet och träningen eller är den "sur" och vill inte riktigt vara med?

I grund och botten är hästen en flocklevande gräsätare som vandrar långa sträckor varje dag. I dagens samhälle är det tyvärr många som glömmer bort detta och börjar packa in hästen i en box i tre lager täcken, den får endast gå ut i en liten hage och absolut inte med andra hästar för då är ju risken såå stor att den skadar sig, den får rejält med kraftfoder för man måste ju låta hästen få något gott, men den börjar ju bli lite tjock så då är det nog bäst att dra ner på grovfodret och det gör ju ändå inget för hästen blir ju så bukig av för mycket hö, och för att den ska må riktigt bra så måste den ha en massa pulver från olika burkar och då ser ju dessutom alla att man älskar sin häst.

Hmm, nu raljerar jag förstås lite men jag har faktiskt lite svårt för när man förmänskligar djuren och jag tror  att hästen inte mår bra av det. Hästen är en häst och förblir så oavsett hur många lager täcken eller pulver eller annat den får. Att ha hästen på box och använda täcken har jag inget som helst emot och om man vill ge lite pulver så visst, bara det inte skadar hästen. (Vet alla om att vitlök INTE är bra för hästar och påverkar blodkroppar negativt?) Kraftfoder är heller inget fel så länge man har beräknat foderstaten och inte överutfodrar (tarmsystemet tar skada av för mycket kraftfoder på en gång). 

När man börjar påverka möjligheten för hästen att bete sig på ett för hästen normalt sätt då slår jag faktiskt bakut. Hur tänker man när man ger en jättegiva kraftfoder till en fet liten ponny som dessutom knappt får hö då den är för fet? Eller när man stänger in hästen ensam i en liten hage, för hästen kan ju skada sig om den, gud förbjude, springer i hagen eller har kompisar som kan sparkas och bitas? När tappade man bort att hästen som biologisk varelse behöver vissa saker för att må bra? När tappade vi respekten för dessa underbara djur? När tappade vi bort kunskapen?

Det är bara att inse att hästar är fantastiska djur som står ut med mycket. Alla vill vi förstås våra hästar väl men trots att vi menar väl, och älskar våra hästar, kan vi göra dem illa på grund av vår okunskap. Får hästen bara bete sig som en häst så tror jag mycket är vunnet i vår träning och gemenskap med våra älskade djur.

Jag har funderat lite på hur bra hästar är på att få stressen att försvinna. Emellanåt är det ju ganska stressigt på jobbet men när jag väl är i stallet och ser min söta lilla Bröta så bara fösvinner all stress. Jag menar absolut inte att Bröta få ta min stress, utan att den helt enkelt smälter bort när jag är bland hästar för då finns inget annat än hästarna.

Jag tror att Bröta faktiskt ha en ganska stor del i detta, för tidigare var hon väldigt lättstressad och allmän krävande vilket gjorde att hon behövde hela mitt fokus. Så fort jag försvann lite mentalt från Bröta försvann hon direkt från mig, både fysikst och mentalt. Det har gjort att jag går in i mitt häst-mode där jag bara är här och nu så fort jag är runt hästar och börjar träna.

Idag jobbade jag ganska mycket med rakriktningen i trav i longeringen. Jag bad om rakriktning genom att justera fram eller bakdel med öppna eller sluta och när jag fick en bra rakriktning bytte jag varv. Så höll jag på en stund och bytte varv fram och tillbaka, och sen paus och beröm.

Många glömmer nog paus och beröm och det är lätt att bara fortsätta träna på. Men speciellt under inlärningsfasen måste man berömma och pausa ofta så att hästen förstår att det den gör är rätt. Dessutom kan det vara bra för koncentrationen att få en liten paus för att sedan orka koncentrera sig på träningen igen. Det gäller både häst och människa!

Vad gäller Bröta så känns dets om om vi går framåt för varje pass och det är inte speciellt länge sedan jag på allvar började arbeta med traven. Nu har vi en bra trav i vänstervarvet och en hyfsad trav i högervarvet. I höger är det fortfarande tendenser till att falla ut på ytterbogen men det går att åtgärda och det blir som sagt bättre för varje pass känns det som.

Det viktiga vad gäller travarbetet är att hålla Bröta mentalt lugn. Börjar hon stressa kan man aldrig någonsin börja bråka och bli arg för då blir allt bara värre och hon faller åt alla håll. Man får lirka och hålla sig lugn och be om något lätt, som att gå framåt eller att stanna. Därefter kan man långsamt närma sig "problemet" som i regel inte längre är ett problem om det mentala lugnet finns där.

#ridkonst