Idag fortsattte jag med mitt sitsarbete på Bröta. Jag börjar med att flytta bogar och bakdel in och ut på volten. Genom detta arbete får jag henne att söka fram och ner till bettet och då kan vi börja arbeta på riktigt. Jag tar alltså inte så mycket ställande tygeltag utan låter kroppen hitta in i rätt form genom arbetet. Givetvis kan man ta direkta tygeltag men just nu är det mindre av den varan just med Bröta. Det beror på att hon gått och dragit emot och blivit ritigkt stel i nacken när jag har försökt ställa henne för tygeln i vänster varv. Då blir det inte bättre av att bara dra mer, utan jag lägger istället på min roterande innerhöft och får henne att mjukna på det viset. Då behöver jag inte ta så mycket i tygeln och Bröta behöver inte blir arg och dra emot och stelna. Win, win för båda!

Traven börjar nu kännas riktigt bra. Jag fokuserar på mina roterande höfter och jag kan nu slappna av medvetet när jag känner att jag stelnat till. Ibland går det ju bara inte att slappna av. Man känner att man är spänd men ändå kan man inte slappna av. Då behöver man hjälp av olika övningar för att "lura" kroppen att slappna av. Nu har jag dock kommit till det läge i traven att jag kan slappna av "på kommando". Det utnyttjade jag idag för att rida skolorna på rakt spår. Efter att ha fått en fin, mjuk trav på volten fortsatte jag helt enkelt bara på fyrkantspåret och vred mig in i en öppna. Jag kände hur jag verkligen satt med i rörelsen. Tidigare har jag emellanåt inte riktigt fått med min kropp i rörelseriktningen och "väggen drar" så att jag känner att bogen inte riktigt går in utan vill dra sig ut mot väggen. Jag vet inte hur många gånger jag hört Celina, min tränare, säga till mig att rida och inte låta väggen styra. Jag vet inte hur många gånger hon hört Bent säga samma sak till henne... Men faktum är att en vägg/staket har en väldig effekt och "suger" oss till sig. Idag kände jag dock att jag verkligen red oberoende av staketet. Jag satt precis rätt i rörelsen och det är en mäktig känsla. Allt blir så mycket mjukare och lättare och vi fick till väldigt fina öppnor. I slutan hade jag lite svårare och där spände jag mig lite. Jag fick fokusera på att slappna av men med lite arbete så fick jag till det ganska bra. Jag prövade även diagonalsluta och förvänd sluta men där fick jag problem med min egen avslappning. Har inte ridit det på ett bra tag dock så jag får väl se det som en början. Nu är jag iallafall igång med de rörelseerna också.

Just eftersom jag hade lite problem med avslappningen i slutan men lyckades få till det efter lite arbete så blir det så extemt tydligt  hur vi påverkar vår häst. När jag var spänd blev det mest bara pannkaka av det hela men när jag hittade min avslappning och satt med i rörelsen så fick vi till fina slutor. Vi ryttare vill ju ofta göra mycket och gärna ta i ännu lite mer när det inte går på en gång. Det leder ju i regel bara till att man spänner sig, tappar sin sits och absolut inte sitter med i rörelsen. Idag filosoferade jag lite över att vi som ryttare kanske mer skulle fokusera på att sitta avslappnat och med i rörelsen än att göra "häftigare" saker i spänning? Jag föll ju dit själv när jag spände mig i diagonal- och förvänd sluta. Kanske ska jag bara be om en minimal diagonal- eller förvänd sluta så att jag kan fortsätta sitta avslappnat och därfrån gradvis öka på tvärning/böjning? Kanske blir vi bättre ryttare snabbare om vi till att börja med fokuserar på vår avslappning och sedan inte rider "mer" än att vi kan bibehålla den? Givetvis måste man ju prova på nya saker och stretcha sin "comfort zone" men kanske inte så mycket att man sitter spänd och stel som en pinne? Jag ska pröva detta nästa pass jag rider diagonal- och förvänd sluta. Bröta gör ju detta utan problem när jag jobbar henne från marken så det är ju bara jags om sitter där och hindrar henne från att glänsa. Nu blir det bot och bättring för min del och superfokus på att slappna av och sitta i rörlesen. Hellre lite och avslappnat än mycket och stelt! Jösses vad peppad jag är på Bröta-ridning nu. Längtar tills nästa pass imorgon.