Intresse, nyfikenhet, nya sanningar, nya vägar, pröva, back to basics, förtvivlan, desperation, hopp, aha, nu tränar jag vidare på det här. Dödstrött.

Ja mitt ridläger för Elise Nilsson innehöll allt från glädje till desperation och var mentalt väldigt krävande. Jag trodde att jag var på rätt väg men på vägen smög det in sig fel, fel som var lättast att bortse från. Att behöva erkänna det är jobbigt men samtidigt är jag en person som inte kan bortse från nya kunskaper och jag brinner så starkt för den akademiska ridkonsten. Jag vill verkligen lära mig att föra hästen i lätthet, i en vacker dans. Det lyckas jag med från marken men ridningen har jag mer problem med och under ridlägret för Elise fick jag upp ögonen för vad jag behöver förändra. Jag behöver rida på och få med mig bakbenen ordentligt och sluta använda tyglarna för att bromsa, utan bara göra detta genom att flytta min egen tyngdpunkt, alternativt minska volten. Söta Bröta är ju en väldigt känslig madam och är extemt tydlig med när hon är missnöjd. Låt mig säga att Bröta var väldigt missnöjd med mig under delar av lägret! Det var väldigt jobbigt för mig men till slut började jag förstå hur jag skulle föra Bröta och vi började hitta samarbetet. Älskade, tydliga Bröta. En dag kommer din känslighet och tydlighet göra mig till en duktig ryttare!

Igår började ett ridläger för Elise Nilsson på gården där mina hästar är uppstallade. Jag skulle vara med och titta som teorideltagare, men det bar sig inte bättre än att jag efter att ha tittat en förmiddag anmälde mig som hästekipage! Det fanns plats, hästarna är redan där och jag blev så väldigt sugen på att vara med efter att ha tittat en stund. Att träna för en ny tränare är ju alltid lite nervöst men jag gillade hur alla ekipage fick jobba med att flytta hästen för sin kropp, få kontroll över bogarna och användandet av lätta hjälper. Jag tänkte att här kan jag lära mig massor.

Mina lektioner blev en riktig ögonöppnare! Gör om gör bättre! När man rider mycket för sig själv så är det lätt att man blir hemmablind. Jag har fallit i "samlingsfällan" med Bröta! Om man samlar och samlar och inte rider fram så kommer till slut hästen bara bli långsam och man kan inte rida fram alls. Japp, där är vi. Nåja, det är ju inte värre än att man kan bättra sig.

Under lektionerna började vi om från början. Back to basics. Vi jobbade med de indirekta tyglarna och förandet genom min kropp. Från marken helt ok men när jag satt upp så blev det pannkaka. Jag red en volt på långa tyglar och lilla Bröta ställde om utåt ganska mycket. Det var mitt ytterknä som låg och tryckte! Har haft det problemet tidigare och Bröta är känslig så jag förvirrar helt enkelt henne. Ber om flera saker samtidigt. Jag fick sluta använda mina skänklar och tyglar och använde spöet precis som jag gjorde under groundwork-passet. Det gillade söta Bröta och sa javisst, detta ställer jag upp på. Som vanligt är det sig själv man måste jobba med, bli tydligare, bli mjukare. Nu ser jag fram emot kommande lektioner!

Idag glänste lilla Mira! Vi galopperade för första gången på volten uppsuttet. Ja, volt och volt, den var ju inte helt rund... Men det var åtminstone inte fyrkantspåret. Innan galoppen hade vi fått till ett fint arbete i trav.

Jag börjar alltid mitt travarbete med Mira på volten och ökar och minskar voltstorleken. Då vill jag känna att hela hästen (både bog och bakdel) flyttar sig i en spiral ut och in och att hon stannar mellan hjälperna. Höger varv brukar vara lite lättare men idag fick vi efter lite arbete till det fint även i vänster varv. Jag fick se till hålla efter bakdelen ordentligt så att den inte börjar sladda efter bogen, och när jag hade med hela kroppen så kommer såklart böjningen av sig själv. Att öka och minska volten är en väldigt bra övning och man känner ganska lätt om hästen håller ihop eller om det är någon del som faller ut. Vi fortsatte med lite travöppnor på fyrkantspåret. Höger varv är riktigt fint men i vänster blir det gärna att Mira vill kliva in i banan. Det är bara att be om lite och vara nöjd så. Duktiga Mira!

Idag blev det mer galopp. Jag började med Bröta och tog galoppen ganska snart in i passet. Efteråt vill jag kunna trava med lite lagom lugn. Det var Bröta inte alls med på. Hon var så arg och irriterad för att jag inte lät henne springa iväg. Det tog lång, lång tid innan hon lugnade ner sig och då tog vi en galopp i andra varvet. Sedan samma visa med lång irritation och hets innan hon till slut lugnade ner sig och vi avslutade passet. Jag kommer ihåg när jag först började med traven. Det var precis samma visa då. Sådan otrolig irritation och hets över att inte få springa iväg. Jag får väl pröva några dagar på det här viset och se om det blir bättre. Den övriga ridningen blir ju tillfälligt sämre men jag kasne helt enkelt får ta den en period för att lyckas få ordning på galoppen.

Med Mira gick galoppen desto bättre! Vi galopperade några varv på fyrkanten i vardera varv. Redan nu är den galoppen bättre än Brötas! Jag har en känsla av att Mira får lära mig galoppera innan det kommer att fungera på Bröta. Lilla söta Mira är så vänlig och när jag bad henne om hjälp med galoppen så kändes det lite som om hon sa att vi fixar det tillsammans.

Idag inleddes eran där jag har äran att jobba få jobba i uppsutten galopp med två hästar. Mira och jag tog våra allra första uppsuttna galoppsprång tillsammans idag. Vilken lycka! Det var en helt annan galopp än den jag är van med från fröken vild kallblodstravare. Nu var det stora, mjuka språng och en helt annan känsla. Både fattning och styrning har vi mer att träna på men nu äntligen är vi igång!

Jag har ju tänkt att tag att det är läge att börja med den uppsuttna galoppen och idag var det helt enkelt dags. Fina Mira hjälper mig så mycket med galoppen. Hon har gjort under för min och Brötas longergalopp och hon kommer att göra under för min och Brötas uppsuttna galopp. Mira och jag har ju inte några galoppspöken så som Bröta och jag har och då slappnar jag av och hittar känslan på ett annat sätt.

Jag har tänkt mycket på hur olika utbildningsväg det är med Mira och Bröta. Bröta är den vilda, lättstressade och jag vet inte hur mycket upp och ner det gått för oss tillsammans. När det går bra är Bröta helt magisk att rida. Det är så underbart och hon är så mjuk och känslig. Sen slår stressen till och allt är stelt och kantigt. Jag tror dock att en del av Brötas mentala stress beror på hennes problem i bakkärran. Nu har jag dock förhoppningsvis hjälp på gång för det. Brötas och min utbildning har varit så oerhört fokuserad på mental avslappning (för både häst och ryttare) och att få en stillsam hastighet. När jag rider i trav måste jag göra det ganska samlat för om jag släpper fram henne i längre form rusar hon iväg. Det går helt enkelt inte att få till en vettig ridning i snabbt tempo. Jag har skrittat och skrittat och skrittat med Bröta, trav var i början så svårt för hon bara sprang iväg och nu är det lite likadant i galoppen. Mira är väldigt annorlunda. Där behöver jag trav och galopp för att få upp energi och få henne att kliva fram. Det gäller helt enkelt att se individen och försöka hitta en utbildningsväg som passar.

Idag blev det uppsutten galopp på Bröta igen. Jag började ju med uppsutten galopp i början av sommaren men det fungerade inte så jättebra och jag har galopperat på longerlina sedan dess för att stärka Bröta och få henne mer mentalt avslappnad i galoppen. Idag var det dock dags för en riden galopp och trots allt blev det vår bästa galopp någonsin. Det finns mycket mer att hämta i form av min egen avslappning och fattningen blev ju sisådär, men det var galopp och den var relativt lugn i Bröta-mått. Kul! Jag måste få in galoppsitsen i mig själv så nu går jag runt och tänker mig galopp. Den mentala träningen för den förvända slutan har ju varit fantastiskt bra så det ska säkert fungera på galoppen också. För övrigt jobbar vi på med piruetter, diagonalsluta och förvänd sluta. Bröta är så otroligt duktig och kämpar för att klara av det.  Jag är mäkta imponerad över travpirutterna. De är ganska centrerade och det är tungt så jag begär inte så mycket i taget. Duktiga Bröta!

Med Mira fann jag nya nycklar i ridningen idag. Vi jobbade med minskning och ökning av volterna  (storleksförändring av volterna, ej öka/minska farten) i både skritt och trav. I skritt gick det som en dans ganska snabbt men traven var riktigt jobbig. Till slut fick vi dock till fina ökningar och minskningar främst för sitsen. Det är så häftigt när man känner hur hästen bara följer med sitsen antingen inåt eller utåt. Riktigt duktigt!

Idag forsade tårarna ned för kinderna efter mitt och Brötas pass. Det var fina tårar, tårar av glädje. Hästarna har fått vila en vecka efter vaccineringen och idag var det dags att träna igen. Min plan var att ta det väldigt lugnt och fokusera på mjukhet och avspänning hos både häst och ryttare.

Även om jag inte fysiskt har ridit den senaste veckan så har jag ridit i tanken, många gånger. För varje gång jag mentalt rider så går det bättre och bättre och jag blir mjukare och mer följsam. Idag överförde jag det till ridningen. Jag kunde sitta med i rörelserna så fint och jag kände hur nöjd Bröta var med mig. Vi bara gled fram och allt kändes toppen. Slutligen testade jag "svåra linjen" i väpnarprovet. Då rider man ur hörnet ut på lånsgsidan, tar ett par steg i öppna och glider över i en diagonalsluta in mot mitten, samlar och vänder tillbaka till långsidan genom en travpiruett och med påföljande diagonalsluta som övergår till en förvänd sluta när man kommit ut till långsidan och den rider man genom hörnet till mitten av kortsidan. Vi har arbetat med den linjen nu ett tag och den är jobbig. Jag sitter lätt emot och spänner mig lite och då gör jag det svårt för Bröta. Nu satt jag bara med i rörelsen och Bröta kämpade heroiskt för att orka igenom. Vi var ända ute i hörnet i den förvända slutan! Tidigare har vi genat rejält för att göra det lätt men nu bara kämpade vi oss igenom. Jag satt bara mjukt och hejade på Bröta och berättade hur duktig hon var och hur vi skulle fixa det. Rent spirituellt kopplade vi ihop så fantastiskt i den där linjen och jag kände hur Bröta tog i för kung och fosterland. Hon gav mig allt och vi lyckades tillsammans! Jag skrattade och grät om vartannat och gav massor med godis. Älskade, älskade pålla, tack för denna dag!

Igår när jag red förvänd sluta med Bröta märkte jag hur lätt det var i ena varvet och hur svårt det var i andra varvet. Jag kom lätt ner på höger sida och Bröta gick lugnt och avslappnat och vi red ända ut i hörnet. På vänster sida kom jag inte alls ner så djupt och jag satt och spände mig en del.

På kvällen satt jag hemme i soffan och "torr-red". För mitt inre visualiserade jag hur jag red, först i lätta varvet och därefter i svåra varvet och så bytte jag mellan dem, fram och tillbaka. Det var jättesvårt att visualisera ritten och känslan i vänster varv och jag kom inte alls ner på vänster sida i början. Jag fick försjunka djupt i min vänstersida och lite i taget släppa ner sittbenet, räta ut bålen och vrida om i bäckenet. Efter en hel del jobb fick jag åtminstone till en hyfsad vänstersits och känsla, men jag har mer att hämta innan den känns lika självklar som i höger sida.

Idag var det spännande att se hur min visualisering påverkade min ridning. För det gjorde den! I allra högsta grad hade jag påverkat min ridning och idag kunde jag sjunka ner, slappna av och vrida bäckenet betydligt bättre än igår. Det var en jättestor skillnad. Jag tor faktiskt att jag kom precis så långt på hästen som jag hade gjort i visualiseringen.

Nu ska jag torr-rida några dagar för hästarna ska få ta det lite lugnt efter dagens vaccinering. De får vila med jag ska rida i mitt inre och så får vi se hur det går när det är dags att rid riktigt igen.