Att undervisa är fantastiskt roligt! Det är så roligt att se ett ekipage utvecklas och hitta kvaliteter, att se självförtroende hos både häst och ryttare växa. Att se två kroppar som lär sig dansa en vacker dans tillsammans.

Jag tänker väldigt mycket på hur jag ska undervisa. Hur kan jag på bästa sätt förklara för mina elever hur de ska göra för att hitta rätt känsla; hur utvecklar jag elevernas "hästögon" så att de ser hur hästen rör sig; hur lägger jag upp en individuell lektion och en längre utbildningsperiod? Vad är rätt nivå just idag för detta ekipage? För varje lektion lär jag mig något nytt och det är så härligt att se sina elever växa.

En förutsättning för att undervisa är förstås egen kunskap. Kan jag det inte själv kan jag inte heller lära ut. Därefter rankar jag nog kommunikationen. Jag, min elev och hästen måste kunna kommunicera ihop, och det innebär att vara lyhörd för det individuella ekipagets förmåga och skapa en miljö där frågor är välkomna och där vi diskuterar så att ryttaren förstår. En avslappnad, lugn miljö utan press och stress helt enkelt. Jag visar ofta i min egen kropp hur vi vill att hästen ska gå eller hur ryttaren ska röra sig. Ju fler sinnen som involveras i undervisningen desto lättare att ta den till sig!

Just nu håller jag på att läsa en bok om pedagogik för ridlärare. Väldigt intressant och jag hoppas på många tips inför framtida lektioner.