Idag inleddes eran där jag har äran att jobba få jobba i uppsutten galopp med två hästar. Mira och jag tog våra allra första uppsuttna galoppsprång tillsammans idag. Vilken lycka! Det var en helt annan galopp än den jag är van med från fröken vild kallblodstravare. Nu var det stora, mjuka språng och en helt annan känsla. Både fattning och styrning har vi mer att träna på men nu äntligen är vi igång!

Jag har ju tänkt att tag att det är läge att börja med den uppsuttna galoppen och idag var det helt enkelt dags. Fina Mira hjälper mig så mycket med galoppen. Hon har gjort under för min och Brötas longergalopp och hon kommer att göra under för min och Brötas uppsuttna galopp. Mira och jag har ju inte några galoppspöken så som Bröta och jag har och då slappnar jag av och hittar känslan på ett annat sätt.

Jag har tänkt mycket på hur olika utbildningsväg det är med Mira och Bröta. Bröta är den vilda, lättstressade och jag vet inte hur mycket upp och ner det gått för oss tillsammans. När det går bra är Bröta helt magisk att rida. Det är så underbart och hon är så mjuk och känslig. Sen slår stressen till och allt är stelt och kantigt. Jag tror dock att en del av Brötas mentala stress beror på hennes problem i bakkärran. Nu har jag dock förhoppningsvis hjälp på gång för det. Brötas och min utbildning har varit så oerhört fokuserad på mental avslappning (för både häst och ryttare) och att få en stillsam hastighet. När jag rider i trav måste jag göra det ganska samlat för om jag släpper fram henne i längre form rusar hon iväg. Det går helt enkelt inte att få till en vettig ridning i snabbt tempo. Jag har skrittat och skrittat och skrittat med Bröta, trav var i början så svårt för hon bara sprang iväg och nu är det lite likadant i galoppen. Mira är väldigt annorlunda. Där behöver jag trav och galopp för att få upp energi och få henne att kliva fram. Det gäller helt enkelt att se individen och försöka hitta en utbildningsväg som passar.