Intresse, nyfikenhet, nya sanningar, nya vägar, pröva, back to basics, förtvivlan, desperation, hopp, aha, nu tränar jag vidare på det här. Dödstrött.

Ja mitt ridläger för Elise Nilsson innehöll allt från glädje till desperation och var mentalt väldigt krävande. Jag trodde att jag var på rätt väg men på vägen smög det in sig fel, fel som var lättast att bortse från. Att behöva erkänna det är jobbigt men samtidigt är jag en person som inte kan bortse från nya kunskaper och jag brinner så starkt för den akademiska ridkonsten. Jag vill verkligen lära mig att föra hästen i lätthet, i en vacker dans. Det lyckas jag med från marken men ridningen har jag mer problem med och under ridlägret för Elise fick jag upp ögonen för vad jag behöver förändra. Jag behöver rida på och få med mig bakbenen ordentligt och sluta använda tyglarna för att bromsa, utan bara göra detta genom att flytta min egen tyngdpunkt, alternativt minska volten. Söta Bröta är ju en väldigt känslig madam och är extemt tydlig med när hon är missnöjd. Låt mig säga att Bröta var väldigt missnöjd med mig under delar av lägret! Det var väldigt jobbigt för mig men till slut började jag förstå hur jag skulle föra Bröta och vi började hitta samarbetet. Älskade, tydliga Bröta. En dag kommer din känslighet och tydlighet göra mig till en duktig ryttare!