Idag red jag och det gick väl sådär. Jag fick inte riktigt till bröstkorgsrotationen och efter traven kunde jag inte få tillbaka ett vettigt lugn utan Bröta blev spänd och när hon är spänd fungerar ingenting.

I sådana här stunder saknar jag verkligen att ha någon som jag kan diskutera AR med. Inte för att egentligen få ett svar på vad jag ska göra utan mer för att ha någon att dela träningen, både toppar och dalar, med. Ibland behöver man bara få prata lite så känns det genast bättre. Jag är ju tyvärr den enda i mitt stall som tränar AR så ur den synvinkeln blir det ensamt. Då är det förstås bra med en blogg att skriva i. Här kan jag tänka högt och när jag skriver diskuterar jag mycket med mig själv för att fundera ut nya strategier. 

Ny strategi: Jobba mer med traven i longeringen!