Sambon är borta under helgen vilket innebär att jag kan spendera massor av tid i stallet. Idag passade jag därför på att träna två pass, båda i ground work. Det har jag inte gjort så mycket på senaste tiden så det var riktigt kul.

Under första passet var återigen höger bakben ute på vift i vänstervarvet. Jag fick be om att det skulle komma in på spåret mest hela tiden. Längtar efter kiropraktorn men det dröjer ett tag till innan han kan komma pga sjukdom. Nåja, det är bara att träna på... När jag var nöjd med voltarbetet tog jag mig ut på rakt spår, och började kolla av böjd rakt fram, sluta och öppna. Böjd rakt fram gick väl si och så, det var ett väldigt vinglande mellan öppna och sluta men vi fick till några steg emellanåt.

Andra passet var som en dröm. Det krånglande högra bakbenet satt som en smäck där det skulle och var inte alls ute på vift, och arbetet på raka spåret flöt på fint. Vi jobbade med öppna, sluta, böjd rakt fram, diagonalsluta, förvänd sluta, piruetter, samling, längning och skolhalt. Det var sån fin harmoni och Bröta jobbade på superbra. Jag tänkte att jag skulle pröva på delar av ground work-testet inom AR. Vi kan alla rörelser som ingår, men det handlar väl om att kunna genomföra allt i ett program, på given plats och allt på en gång. På träningen kan man ju stanna och göra om om man inte är nöjd men det går ju inte på ett prov.

Målet för min och Brötas träning är att kunna träna i harmoni, med lätthet, lugn och glädje samt att hela tiden utvecklas och bli bättre. För mig är den akademiska ridkonsten verktyget att använda för att uppnå detta och jag vill bli riddare så småningom. Vi har förstås en bra bit kvar till det målet, men jag tror på att sätta upp mål för sig själv så man vet vart man är på väg. Jag har förstås flera delmål på vägen dit, bl.a AR-testen i ground work och longering, hitta en korrekt sits där jag sitter på lårens insida, att kunna hitta en lugn galopp, rida min första piaff på en häst jag själv utbildat, lära mig att känna exakt hur bakbenen jobbar när jag rider, kunna rida för sitsen, squire-testet... Jag har massor av små delmål och jobbar hela tid mot mer kvalitet och förfining av hjälperna. Nu är mit stora delmål att få bakbenen på plats så att de inte far runt hur som helst, men jag tror ju som sagt att jag kan få hjälp av en kiropraktor med det.

#ridkonst

Både igår och idag har jag ridit Bröta. Skritten börjar fungera bra så nu har jag börjat pröva på traven igen.

Skritten i vänster varv fungerar riktigt fint och nu går det lätt att flytta bogarna både in och ut. Böjningen och rotationen av bröstkorgen kommer ganska lätt och naturligt dessutom. Högervarvet är dock lite svårare. Det är svårare att få bröstkorgen att rotera i det varvet, men när den väl är på plats blir allt annat så mycket lättare. Har sagt det förr och säger det igen: bröstkorgsrotationen är nyckeln till god ridning. Nåja, vi kämpar på i högervarvet och det blir iallafall bättre och bättre med tiden.

Eftersom skritten ändå fungerat så bra tänkte jag att jag prövar på lite trav. När jag först samlade Bröta lite och därefter lät henne komma fram i trav blev det bäst fattningar och trav. Jag "gungade" fram henne i trav genom att hitta travtakten i min sits och ta med henne. Då orkade hon även behålla formen. Dock var det lite stressande med trav för Bröta för i skritten efteråt kände jag hur hon spände sig lite. Det är mest en mental stress som sätter sig i kroppen, men efter en stund gick det att komma tillbaka till avslappning.

#ridkonst

Igår longerade jag igen och jobbade vidare med rakriktningen. Sambon var med så vi tog några filmsnuttar också. Jag jobbade med öppna, sluta och rakriktning i skritt och trav, samt halter. Som ni ser på filmen använder jag kroppsspråk och pisk för att göra mig förstådd, och förstår inte hästen måste man förklara på ett annt sätt tills budskapet går hem.

Håll till godo.

#ridkonst

Idag har jag longerat och jobbat på Brötas rakriktning. Detta gjorde jag med hjälp av skolorna. Jag började i skritt och bad om böjning och därefter lite öppnor och slutor. Mitt emellan öppnan och slutan finns böjd rakt fram, där hästen spårar och bär lika med bakbenen.

I höger varv fick jag Bröta att spåra bara genom att växla mellan lite öppna och lite sluta för att till slut hamna i mitten mellan dem, men i vänstervarvet försvann ytter bakben utåt. Här räckte det inte att bara be om en sluta, utan jag fick lägga flärpen på körpisken på det yttre bakbenet och be det komma in på frambenets spår. Så fort jag fick rätt respons på min piskhjälp tog jag bort spöet och lät Bröta forsätta. I början gick det bara något steg och sen föll yttre bakbenet ut igen, men då var jag där med pisken igen. Jag var väldigt noggrann med att be Bröta om att lyssna på hjälpen men att därefter ta bort den och låta Bröta göra fel. Efter att ha upprepat detta ett antal gånger började det ta längre tid för Bröta att falla ut med ytterbenet och på slutet gick hon riktigt bra. Hon lärde sig genom att få upprepa samma sak ett antal gånger. Klart bättre än att hålla bakbenet på plats genom att konstant vara där med pisken.

När det såg bra ut i skritt prövade jag i trav. Det fungerar ganska bra i trav också och jag kan flytta både framdel och bakdel, och även samla lite. Dock ser jag emellanåt att ett bakben inte riktigt bär. Jag har ju kontaktat en kiropraktor men han kan komma först i slutet av månaden. Först då kommer jag ju veta säkert om det är något problem i SI-leden eller inte. Jag vill ju inte att lilla Bröta ska ha ont.

#ridkonst

Idag har jag inte varit i stallet och hälsat på söta Bröta, men det har ändå varit en hästaktivitet: Hästkafé på Chalmers med fokus på underlag och skadeprevention.

Chalmers har en satsning på att utveckla forskning inom sport och teknologi. Det är flera sporter iblandade men hästsporten är den överlägset största satsnignen. För ca 1.5 år sedan startade vi en grupp som verkar för hästsportforskning och ett par gånger per termin har vi hästkaféer med olika teman dit även allmänheten är välkommen. Idag talade Lars Roepstorff, forskare på SLU och väldigt kunnig på vad som händer då hästens hovar går i marken. Därefter pratade Erik Hultén, materialforskare på Chalmers och utan hästbakgrund. Det som är så häftigt med den här hästsatsningen är att man kan blanda kompetenser från hästmänniskor och forskare utan hästkunskap för att skapa något nytt och bra. Kul!

Mer info om hästforskningen på Chalmers finns att läsa på sportteknologi.se

Idag red jag hela lektionen igen och jobbade på rakriktning och samling i skritt. Det gick fint, men jag känner att det fuskas lite emellanåt med böjningen. Med korrekt böjning sänks insidan men jag känner att insidan far upp emellanåt och att vi då faktiskt inte har en korrekt böjning. Det går att korrigera genom att tydliggöra min egen sits och be bakbenen jobba på. Idag fick bakbenen verkligen jobba i samlingen och jag kände att Bröta blev lite trött på slutet, men hon kämpade på superfint.

Efteråt när jag stod och borstade överfölls jag av en varm, röd, luddig känsla och en enorm glädje över att få ha Bröta i mitt liv. Det är äkta kärlek och jag kan  nog inte förklara hur viktig den är för mig. Precis som i alla relationer går "dagsformen" upp och ner men just nu är vi i en verkligt fantastisk fas. Nyckeln, tror jag, är att Brötas åsikter är välkomna. Jag vill inte ha en häst som "stängt ner" och bara gör som den måste för att det inte ens är lönt att protestera. Jag vill ha lite spunk och glitter i ögonen så att man kan se en annan tänkade och kännande varlese där inne. Sen är det förstås inte alltid lätt att kunna tyda vad hästen säger, men så länge man försöker tror jag att hästens hjärta oftast är stort nog för att förbise missförstånd.

För övrigt undrar jag varför folk tror att man måste dra hästen i munnen för att få den "gå på tyglen"?

#ridkonst

Idag red jag enbart och det gick riktigt fint, trots att det var trångt och vi var 6 stycken i ridhuset samtidigt (i-landsproble , jag vet, men Bröta blir ibland lite ofokuserad när det är för många hästar runtomkring). Vi jobbade lite med rakriktning, piruetter och samling, allt i skritt.

I ground work jobbar jag hela tiden med lite samling och lite längning, men jag har inte gjort det i ridningen så mycket då vi har haft sådana problem med rakriktningen. Nu börjar vi dock få till en hyfsad rakriktning och då var det dags med lite samling. Jag samlar inte så mycket och inte så länge i taget, utan leker mer några steg fram och tillbaka. Försöker att behålla rakriktningen, böjningen och mjukheten även i samlingen och om jag tappar det så får man gå framåt och reparera vad man förstört under samlingen. Bröta svarade riktigt fint och det är så häftigt att känna kraften under sig. När jag samlar för jag min egen tyngdpunkt lite bakåt och tänker mig kraften komma från Brötas bakben rakt upp genom mig, som röken från en skorsten.

Eftersom samlingen gick så bra tänkte jag att jag prövar några piruetter uppsuttet också. Det kändes bra men jag är lite osäker på känslan i min sits jag jag inte gjort så många piruetter uppsuttet. Från marken går det dock fint, så det är ju inte en rörelse som är konstig för Bröta.

Jag är väldigt nöjd med vår insats idag, där vi lugnt och stilla skrittade runt bland alla gigant-halvblod som kom farande i trav och galopp. Bra miljöträning för oss var det också, då vi fick träna på att fokusera på vårt arbete och inte blir störda av andra.

#ridkonst

Idag pratade jag med en stallkamrat som precis börjat ta dressyrlektioner för en tränare. Hon var så nöjd för tränaren hade gått ner på basics och börjat "från början", dvs inte antagit att allt redan fungerade. Jag tror att det är vanligt, oavsett disciplin, att man hoppar in någonstans efter början, och antar att hästen förstår alla hjälper (och att ryttaren förstås vad hen ska göra).

För mig var det en fantastisk förmån att få börja från början och verkligen lära mig grunden när jag kom till gotland. Jag var en av dem som hoppat in någonstans efter början och tänkt att hästen borde förstå. Det gjorde hon inte förstår jag nu i efterhand. Å andra sidan visste inte jag heller hur jag skulle förklara för hästen så det var väl så att den blinde ledde den döva...

Om träningen, från marken eller uppsuttet, inte fungerar beror det på att någon grunddel inte fungerar och då är det bättre att gå tillbaka och bygga en stabil grund och därefter gå på problemet igen. Se till att hitta en tränare som kan hjälpa dig med detta!

Idag gick passet med Bröta fantastiskt bra. Jag red enbart idag och just ridningen har varit lite knackig på senaste, då Bröta har haft svårt för rakriktningen och mest velat gå i sluta på volten. Men med idogt arbete huvudsakligen från marken, ground work och longering, har ridningen förbättrats rejält. Istället för att bråka med hästen på ryggen har jag förklarat från marken där det är lättare för oss båda, och därefter bara hoppat upp en kort stund på ryggen. Öppnan är svår för oss, men idag var det så fin harmoni och vi börjar få till lite fria ytterbogar då och då. Det kändes superbra och vi var nära känslan från i somras när jag red för sitsen.

#ridkonst