Äntligen, Schweiz har som första land förbjudit rollkur. Det har säkert inte undgått någon som är insatt i hästbranschen. Jättebra tycker jag och jag hoppas att Sverige tar efter.

Men vad är det då som gör att folk rider rollkur? Givetvis tittar man ju på de "stora" stjärnorna och gör som dem, men jag undrar om det inte ofta är så att man tittar på hur folk "hemmavid" rider? Nu behöver det ju inte vara så extremt som rollkur, men efter att ha varit på Gotland och bara sysslat med akademisk ridkonst och inte sett en vanlig dressyryttare på dryga 3 månader måste jag säga att jag blev lite förvånad när jag kom hem. Jag hade glömt så snabbt hur hårda händer många har, och då menar jag hårda händer i form av att hästan ska ha ett rejält stöd (i mina ögon hänga) i händerna. Detta är alltså något som uppmuntras å det bestämdaste av flera instruktörer! Vad hände med den lätta kontakten med munnen? Det ser så hemskt ut med ett stort halvblod som kommer farande men en hals som är så ihopdragen så det är löjligt och med ett rejält "stöd" på bettet. Men självklart ser yngre förmågor hur de äldre gör och tar efter...

Jag tror ju förstås att de flesta hästägare vill sina hästar väl och rider och tränar efter bästa förmåga men varför uppmuntar instruktörerna detta? Det kan jag faktiskt inte förstå trots att jag suttit och lyssnat ibland för att försöka reda ut hur tankarna går. Kanske är det för att det är lättare att dra ihop hästen och tvinga ner nosen så att det ser ut som om hästen går på tygeln istället för att lära sig att känna när bröstkorgen roterar och ryggen svingar? Det är ju dessutom betydligt lättare att se om en hästnos är i lodplan (eller kanske lite bakom men det är väl ok för så rider väl "alla"?) än att se om hästen verkligen bär sig.

Min förhopping är att fler med tiden kan lära sig vad en korrekt bärighet är och får sin häst att hitta sin egen balans istället för att ha den i ryttarens hand.