Som mäklaren säger location, location, location säger jag som ryttare timing, timing, timing. Det är så viktigt att kunna sätta in rätt hjälp i rätt stund och detta stod på dagens schema.

Passet började med stillastående handwork och det går lite bättre för varje gång att hitta och ta bort blockeringarna så att vi flyter runt mellan öppnan och slutan. Det är just att komma runt i slutan som vi har lite problem med. Jag har helt enkelt fuskat tidigare och mer tänkt vinkling av bakbenen, dvs halten, än slutan. Antagligen för att det har varit så svårt för mig emellanåt att komma runt i slutan. Men nu börjar jag hitta det och då tränar jag runt, runt, runt istället. När det blir lättare för mig att hitta runt mellan skolorna plockar jag in halten igen och begär vinkling av benen.  

Idag fick jag låna Celinas Bent-Stubben-sadel och de är helt gudomliga. Jag har ju ridit i en sådan förr, när jag var Celinas praktikant, men sedan dess har jag ridit barbacka. Barbacka är jättebra för att träna balansen och jag har helt enkelt ingen sadel så då är det inget annat att göra än att rida barbacka. Problemet med barbacka är att både Bröta och Mira är väldigt breda och det känns i ljumskarna. I sadeln kommer jag upp en aning över ryggen och då blir det lite smalare för min ljumskar och då kan jag slappna av bättre. Härlig känsla av att sitta i en Stubben-sadel igen.

I det stillastående arbetet insåg jag att min vänstersits är väldigt ostabil. Det var stört på omöjligt att stå stilla och arbeta för Bröta flyttade sig hela tiden något steg, vilket berodde på att jag lättade ur sadeln. Jag fick instruktioner om att sitta till och bli stabil men det var lättare sagt än gjort. Till slut lyckades vi ändå stå stilla och flytta runt mellan skolorna. När jag bytte till höger sida var det inga problem att stå stilla. Jag är betydligt mer stabil till höger och detta är ännu ett bevis på att min högersida nu är den bättre sidan. Helt otroligt med tanke på vår tidigare historia och problem i höger varv.

Efter det stillastående arbetet var det dags för skritt och arbetet med timingen av hjälperna. Först fick jag hitta min volt och sätta en öppna eller sluta i Bröta och därefter började jag plocka in bakbenen i sitsen. Ju mer uppmärksam jag blir på min sits desto mer inser jag hur mycket Bröta springer ur den. Jag fick jobba rejält med att sitta till för att få henne stanna kvar i min sits. Samtidigt får jag inte stanna kvar i stumheten utan jag får sitta till och därefter genast cirkla mina höfter och begära schwung. När jag hade bakbenen på plats började jag balansera upp Bröta mitt emellan hjälperna och sedan skulle jag försöka börja växla mellan öppna, sluta, framåt och samling. Här kom verkligen timingen in. När jag växlar mellan framåt och samling gör jag det genom att sitta till och minska mina höftrörelser. De höftrörelser jag syftar på är alltså den cirkel fram ned, bak upp som en helt avslappnad höft gör om den följer hästryggens rörelse. I samlingen tänker jag mindre fram och mer upp i mina höfter och när jag går fram tänker jag större cirkelrörelse. I framåt hade jag dock lätt att bara släppa iväg Bröta och låta henne springa ur sitsen. Jag skulle tänka mer passage i fram. Jag vill alltså inte ha en fram och fall på bogarna utan en fram och upp och därför är passagetanken bra för mig. I slutan tänker jag mig mina höftrörelser mot inner bog och i öppnan mot ytter bog, för att visa vägen jag vill ta till hästen. Det var lite svårt med timingen för när jag växlade mellan öppnan och slutan tappade jag ofta min sits en aning. Jag fick alltså sitta till och långsamt, långsamt växla mellan skolorna. Ge det tid och sitt till i precis rätt ögonblick och så tygelhjälper på det. Jo tjena, simultankapacitet som heter duga krävs här!

Min läxa över helgen blir att träna på timingen av hjälperna och att rida längre och längre perioder i balans. Jag ska nog faktiskt ta ett pass till nu på kvällen och känna av hur vi rör oss.

Trevlig midsommar!

#ridkonst

Jag fick en fråga på gårdagens blogginlägg om balansering. Om hästen faller på ytter bog och jag flyttar ut bogen mer, blir det då inte väldigt snett? Ett kort svar, om du bara rider bogarna så ja, då faller hästen än mer, men om du också rider bakbenen så blir det inte så. Detta är att rikta framdelen på bakdelen. Det blev ett långt inlägg så välj själv om du vill ha långa eller korta varianten.

Idag har jag ridit ett pass till med balansering på schemat och jag har känt efter och diskuterat med Celina men vi har inte exakta ord för vad som händer. Jag ska göra så gott jag kan att förklara och hoppas att det åtminstone kan bringa lite klarheter.

Passet med Bröta blev riktigt bra idag. Jag funderade verkligen på balansering igår eftersom det var så svårt och jag tror att mycket av mina tankar på något sätt satte sig i min kropp över natten. Min allra viktigaste tanke var den om min stora styrka men också min nackdel. Jag vill mycket! Jag har en stark vilja och älskar akademisk ridkonst och vill upptäcka all små nyanser som jag kan tänkas hitta. Det är bra men jag blir lätt för ambitiös och då blir min styrka min nackdel. Jag vill gärna göra genast, på en gång och helst redan igår. Då blir det lätt att jag i vild panik testar allt på en gång för att lyckas istället för att andas djupt, känna efter och därefter göra bara det som behöver göras. Bröta är precis likadan, överambitiös och vill gärna göra allt på en gång. Det är väl som man säger, du får den häst du behöver eller förtjänar. Genom att Bröta är likadan får jag jobba med mig själv så att jag kan hitta lugnet för oss båda. Det kommer nog att vara bland det svåraste som jag gör på en häst. Att sitta och göra ingenting och känna efter och först därefter göra något. Inte bara med liv och lusta kasta sig ut i görandet. Men det var så oerhört tydligt igår i mina tankar att det är den pusselbit som jag måste få tag i nu för att kunna gå vidare. Nu får jag helt enkelt utnyttja min vilja till något positivt, att jobba på att känna efter och tänka till. Det gäller att fokusera sin energi dit man vill ha den.

Passet började som vanligt med arbete i stillastående. Ibland är Bröta som en vägg, det går inte att flytta åt något håll. Klart att Celina ser vad som är problemet men idag fick jag jobba på att gå igenom Brötas kropp och själv hitta vad som är fel. Det kan vara frustrerande att som elev ha sin instruktörs ögon på sig och ”blint” famla runt. Man vill bara visa hur duktig man är och så stressar man istället. Men det är ett viktigt led i att göra sig oberoende av sin lärare. Sist och slutligen ska man ju själv klara av att träna sin häst även när instruktören inte är där. Dessutom var det en chans för mig att börja ta det lugnt och tänka igenom och känna efter i Brötas kropp innan jag började göra. Jodå, till slut lyckades jag placera och balansera upp henne och ytterskänkeln som var så svår igår fungerade bättre idag.

Sen var det upp och hoppa och samma sak stillastående från ryggen. I skrittarbetet fungerade det betydligt bättre idag så nu ska jag försöka förklara hur jag gör.

För att ens börja tänka på att balansera upp hästen mitt emellan hjälperna måste man kunna styra sin häst och rida den på en volt i öppna och sluta. Det innebär att man kan arbeta bakbenen in i sitsen. Vad jag menar med det är att bakbenen kliver in till tyngdpunkten och bär.

All rörelse är dynamisk, även den rörelse som sker då man står stilla. När man står stilla så rör man på sig ju trots att man inte förflyttar sig. Man kanske lägger lite mer vikt på ena benet och efter en stund byter man ben. Man kanske vinklar bäckenet lite, flyttar en axel osv, osv. Att stå helt blickstilla utan minsta rörelse är helt enkelt svårt och jobbigt. Men denna dynamik måste man förstå även i hästens kropp. Även om man jobbar stillastående så förflyttar vi ju hästens vikt och då kan allt hända. Bara för att hästen igår föll på ytter bog betyder det inte att den gör det idag och för att den nyss inte bar upp med inner bak kanske den i nästa stund inte bär ordentligt med ytter bak. Det är denna dynamik som man måste lära sig känna i hästens kropp.

När jag rider Bröta på volten så ser jag alltså först till att andas djupt och mentalt koppla ihop mig med Bröta. Sedan börjar jag styra och bestämma väg och sedan börjar jag jobba med att få bakbenen på plats. Sedan börjar jag känna efter om jag har mer vikt mot någon tygel. Celina beskrev det bra som att om man känner vikt mot en tygel så beror det ofta på att hästen vridit halsen, dvs att sidan på hästens huvud börjar gå uppåt mot himlen. Bakbenen jobbar inte på ordentligt och skallen hänger inte rakt framför ryggraden.

För att åtgärda detta och få hästen mitt emellan hjälperna behöver vi alltså balansera upp hästen. Jag ber bakbenen komma på plats och flyttar bogen åt det håll som hästen trycker på tygeln. Trycker den till vänster flyttar jag bogen till vänster. Nyckeln är förstås att bakbenen måste jobba. Det går inte att bara använda tyglarna för då kommer hästen att falla än mer på bogen.

Igår när jag funderade på det så kom jag på en liknelse. Tänk dig att du själv står och lutar åt ena sidan. Precis innan du faller tar du ett eller ett par steg åt det håll som du lutade dig och placerar dina ben under din tyngdpunkt så att du hittar din balans igen och kan stå rakt. Du kan knappast ta ett steg åt det håll du inte lutar dig för du är redan så ur balans att det skulle få dig att falla. Jag tänker mig att det är lite lika här med hästen.

Om du har prövat att flytta en häst som faller på bogen åt höger till vänster så vet vi hur svårt det kan vara, rentav omöjligt om hästen är mycket ur balans. Men att flytta hästen åt det håll den redan är på väg åt går bra och då får vi lite tid på oss att sortera ben och balans och därefter kan vi flytta den till vänster igen utan större problem.

Nu är det ju inga enorma rörelser i balanseringen heller. Jag rider antingen öppna eller sluta och flyttar lite ut eller in i skolan, dvs jag går inte ur den skola jag redan rider. Byter hästen skola har vi flyttat alldeles enormt för mycket. Jag har väl ingen exakt känsla för hur mycket jag flyttar men det känns som om det bara är några centimetrar. Kom ihåg att det är finlir det handlar om. Det är alltså detta som är att rikta framdelen på bakdelen. Vi balanserar framifrån och bak.

Är man riktigt duktig kan man balansera om hästens bakben direkt och känna resultatet i handen, men dit är det ljusår för min del. Man varför vill man balansera? Ja givetvis för att få hästen att bära korrekt. Vi vill med handen kunna placera skallen hängande rakt från ryggraden och få kraften från bakbenen att gå rakt igenom hästen.

Ja jag får säkert anledning att återkomma till balansering många gånger framöver, men det här är vad jag kan ger er idag. Det finns såklart mer att upptäcka här men detta är så långt jag kommit just nu. Tack för frågan Ellinor, den fick mig att tänka till en extra gång över vad jag egentligen gör och det lär jag mig själv massor på!

#ridkonst

Idag stod det balansering på schemat. VI började passet i det stillastående arbetet i handwork-position. Idag fungerade tyglar och inner skänkel fint men ytter skänkel var som bortblåst. Den försvinner ibland och det innebär ju att Bröta inte riktigt förstår den. Jag fick inte riktigt med mig ytter bakben och därmed saknas ju en del av formen och då går det inte att flytta hästen på ett lätt sätt mellan hjälperna. Med lite arbete fick vi till slut ihop något hyfsat och då satt jag upp. Bröta svarar bättre på handen från handarbetespostionen än uppsuttet, men skänklarna svarar hon bättre för uppsuttet. Nu gick det fint att aktivera både inner och ytter bakben men jag fick vakta så bogarna inte flöt ut.

Efter en stund i stillastående började vi skritta och då ska jag göra precis samma sak som i halten. Balansera upp hästen precis mitt emellan hjälperna. Jösses, det är svårt! Jag får jobba hårt på det i halten men i rörelse är det ju hundra gånger värre! Vi for fram och tillbaka som en full sjöman mellan ytter och inner bog. Det är som att balansera på en knivsegg. Faller hon på ytter bog ska jag flytta bogen utåt tills hon är mitt emellan igen och faller hon på inner bog ska jag flytta hennes bogar inåt tills hon är mitt emellan igen. Dessa förflyttningar, eller balanseringar, gör jag i öppnan och slutan och det är små, små förflyttningar det handlar om. Jag gjorde för mycket i början och det var därför vi for fram och tillbaka. Less is more gäller verkligen här! Sen ska man förstås komma ihåg att andas och slappna av samtidigt som man styr och försöker känna efter i hästen vad som händer och korrigera därefter. Det är svårt att känna vad som händer så här har jag verkligen en utmaning! Men vi fick några riktigt fina steg på slutet och det är ju en helt fantastisk känsla att ha hästen precis mitt emellan hjälperna. Nu måste jag bara hitta dessa ögonblick igen och igen tills de blir en vana. Då jäklar blir det rida av!

Eftersom det var så svårt gjorde jag ett eget andra pass med Bröta på eftermiddagen. Jag fokuserade på att hitta det minimala och att verkligen försöka känna efter vad som hände under mig. Jag fick till några fina steg igen och då var jag nöjd. Bröta såg riktigt stolt ut efteråt också. Min fina lilla pålla!

#Ridkonst

Idag stod det skolning av handen på schemat och jag jobbade i stillastående hela passet. Jag är ju ganska grön på handarbetet från utsidan och jag satte ju precis på ett stångbett igen så handarbetet har jag aldrig gjort med två tygelpar. Men jag fick en liten aha-upplevelse i handarbetet och utropade att det är ju precis som i ridningen. Fniss, jo handarbetet är precis som i ridningen, det vet nog vem som helst som sysslar med AR men skillnaden nu var att jag kände det i min hand, att jag fick samma känsla av att ha hästen precis mellan hjälperna som jag har haft uppsuttet. Det var riktigt häftigt!

Och nu är det officiellt, Bröta och jag har definitivt bytt ”chokladsida”. Min låsning i höger höft smälte bort i salsan och mina yinyogaövningar och jag har nu lättare för att föra Bröta mellan hjälperna i höger varv. Idag fick jag återigen jobba på att använda handen för att få information om hästens kropp. Om hon inte är precis mellan hjälperna, var är det då det fallerar? Ibland fick jag be om lite mer bakben och ibland flytta bogarna ut eller in. Det är ett enormt finlir att verkligen ta emot informationen i handen och inte bara skicka ut signaler. När hästen är precis mellan hjälperna så är det så oerhört lätt att glida runt mellan öppnan och slutan. Det är så löjligt enkelt så man fattar inte vad som varit problemet tidigare. Är det inte enkelt så är problemet förstås att man inte har hästen helt mellan hjälperna, dvs inte i helt korrekt form och då tar det emot lite var stans. Jag fick tänka på att vakta min hand lite så att den inte visade fel väg. I början vill jag bara ta handen fram respektive bak i öppnan och slutan, men jag måste följa den båge som hästen ryggrad utgör. Annars skickar jag ut kraften ur hästen.

Bröta och jag måste också jobba mer med den ifrånböjande tygeln, för den förstod hon inte riktigt. Det är lättare att göra från hästryggen än från marken för när du sitter på berättar ditt inre sittben var hästen ska böja sig runt och sittbenet är ju inte där när man jobbar från marken. Jag gjorde precis samma arbete uppe på ryggen som från marken. Känna efter i handen var hästen har blockeringar och åtgärda dessa. När hästen är mitt emellan hjälperna sakta smyga runt mellan öppna och sluta. I slutan måste jag också speciellt i vänster varv tänka på att yttertygeln agerar stopp så att hon inte faller ut på ytterbogen. Det är bågen i min handrörelse och riktningen som jag måste jobba på. Ja det här var ett väldigt nyttigt pass! Får jobba mer med detta såklart men det känns så häftigt att jag ens börjar greppa vilka fina nyanser man kan få och ge i sin hand.

#ridkonst

Idag red jag ännu ett pass med fokus på min mentala energi, djupandning och att ha Bröta i min sits. Det är spännande hur ridning fungerar precis som en lök. Man tränar på något och får en viss känsla för hur det ska vara och man kan var supernöjd med sitt arbete. En tid senare gör man samma sak men hittar en helt annan kvalitet än vad man hade tidigare och var så nöjd med. Det är som om man skalat av ett lager till på löken, och närmar sig ridningens innersta väsen. Häftigt, och det innebär ju att man aldrig blir fullärd. Det finns alltid mer kvalitet och fler nyanser att hitta, men det innebär ju inte att man inte ska vara nöjd med sitt arbete där man är för stunden.

Löken har fungerat igen och jag hittar helt andra kvaliteter i mig själv och Bröta när jag har henne i min sits nu jämfört med tidigare. Det är väl en kombination av egen kroppskännedom och mjukhet, och förmåga att känna vad som händer i hästen och agera därefter och sätta in de hjälper som behövs i rätt stund. Jag tror att den stora nyckeln i detta fall är min avslappning. Bara när man är avslappnad har man förmåga att känna efter vad som händer.

#ridkonst

Idag är Celina iväg på endagsclinic och jag bestämde mig för att stanna hemma och ta det lugnt. Salsaclinicen igår gick mestadels på tyska och jag förstod det mesta, men blev trött i huvudet för att det var lite ansträngande att försöka förstå. Haha, det är bara att komma hit som månadselev så ingår gratis tyskakurs!

Idag har jag tränat Bröta och jag var superfokuserad mentalt. Det hjälper förstås om det är lugnt runt omkring då det är lättare att fokusera själv. Jag jobbade mentalt på att hålla lugnet och fysiskt på avslappning och att andas djupt ner i magen. Bröta sade javisst, då kör vi som du vill! Det gick riktigt bra! Vi jobbade i skritt med lite öppnor och slutor och jag såg hela tiden till att jag hade henne i min sits. Till och med vårt högra varv gick bra, kanske till och med bättre än det vänstra! Det lustiga är att trots att vi oftast har lättare för vänster varv så är det högra bättre när vi väl får till det i höger varv. Det blir lätt lite förböjt i vänster varv och då tappar vi förstås kraften och riktningen framåt och man får jobba på det. Salsakursen gjorde verkligen underverk i mig och min blockerade högerhöft!

Efter lite arbete i båda varven tänkte jag att jag skulle ta och pröva på piruetterna. I groundwork är det ju inga som helst problem med piruetterna men jag har inte ridit det så mycket så jag måste hitta piruettkänslan i min kropp uppe på hästen. Vi fick till några riktigt fina steg i båda varven, men vid det här laget var det någon som började galoppera i paddocken utanför ridhuset. Där ser man hur bräcklig ens mentala styrka kan vara. Jag lyckades inte hålla kvar vårt lugn och jobba med piruetterna samtidigt så vi tog en liten paus och sedan gick vi tillbaka till vårt skrittarbete med öppna och sluta på volten med fokus på lugn. Efter en liten stund hittade jag vår bubbla igen och Bröta blev lugn och fin. Då var det dags att säga tack och att avsluta passet.

Jag hade en så häftig känsla i min egen kropp. När Bröta föll ur min sits så hittade jag lugnet i min egen kropp och gav henne tid att hitta tillbaka in i sitsen. Tidigare har jag mer stressat och känt att jag måste ha tillbaka henne i sitsen nu genast, omedelbums! Rent intellektuellt har jag förstått att jag måste ge henne en liten stund att balansera om sig och hitta rätt igen, men nu förstod jag det i min kropp. Hon kom tillbaka så snabbt hon kunde så fort jag bad om det men jag hjälper henne bäst att balansera om sig genom att vara stilla och kvar i min egen sits. Det är så oerhört små hjälper som behövs och att göra mer blir bara värre. Kraftiga hjälper i detta fall skulle dels förstöra min egen sits och dels sätta Bröta än mer ur balans så att det skulle bli ännu svårare att hitta tillbaka. Guldstjärna till mig idag!

#ridkonst

Idag har det skakats rumpa, eller snarare rockats höfter, för idag har det varit salsa-clinic! Varför vill man då dansa salsa när man är iväg som månadselev i akademisk ridkonst? Jo, för att man vill kunna följa hästens rörelser. Din inre höft går framåt ner, bakåt upp i en liten cirkel när hästen kliver fram resp. skjuter ifrån med ett av bakbenen (om hästen har en naturlig rörelse). För att kunna följa denna rörelse behöver vi ha mjuka, rörliga höfter där vi kan ”släppa ner” resp. ”dra upp” höften. Denna rörelse är betydligt lättare att träna på till fots än till häst och det är där salsan kommer in. I salsan är det nämligen precis samma höftrörelser som de vi vill ha uppe på hästen! Celina började med ett teoripass och pratade om vikten av vårt kroppsspråk i vår träning av hästarna. Hela vår kropp måste säga samma sak och den måste dessutom be om naturliga rörelser. I västvärlden är det många som tappat bort vad som är naturliga rörelser och inte bara det, men de tycker att de onaturliga rörelserna är helt rätt eftersom det är ett inlärt felaktigt mönster som de känner igen i sin kropp. Ta öppnan som exempel. Den naturliga öppnarörelsen är en ökning av volten men jag har träffat folk som å det bestämdaste hävdar att en naturlig öppna är att minska volten för man skickar in bogen. Jo, det är bara så att då har man glömt bort vart motorn sitter i hästen och det är baktill. Går bogen in så går bakdelen ut, enkel matematik. Men om man fått in fel mönster i sin kropp så ”vet” man att det är rätt för rörelsen känns bekant oavsett hur tokig den är, och vägrar man lyssna på andra får man väl helt enkelt vara kvar i sin oreda. Nåja, det här skulle inte bli ett inlägg om felaktiga rörelsemönster utan om naturliga rörelser och salsa!

Efter vårt teoripass visade Celina lite hur hon för hästarna för sin kropp och sen fick jag vara försökskanin på en av Celinas hästar. Jag fick sitta upp och hitta min sits och andas djupt och så tittade alla på hur min kropp rörde sig uppe på hästen. Vi började med min ”chokladsida”, vänster varv, där jag är mjukast. Det gick ganska fint efter en lite stund med ordentlig djupandning och när jag släppte mitt ytterknä. Sedan var det dags att byta varv. Jag har för tillfället en liten blockering i höger höft nu och kommer inte riktigt ner på den sidan, vilket innebär att jag har svårare för öppnan i höger varv och gärna vill sitta mot slutan. Istället för att bråka med mig själv och försöka tvinga fram en öppnasits så fick jag sitta kvar i slutasitsen och hitta djupandningen, avslappning och mina kroppsdiagonaler. När det var på plats försökte jag behålla svingen genom min kropp och bara vrida över mot öppnan. Det gick väl sådär lite lagom hyfsat. Sedan fick jag sitta av och vår salsa/feldenkrais-instruktör lät mig göra några övningar på marken för att lättare kunna hitta min vridning i högervarvet. Jag stod bara rakt upp och ner med armarna hängande och vred till höger och vänster och noterade hur mycket jag kunde vrida. Därefter knäppte jag händerna i nacken och gjorde likadant och slutligen knäppte jag händerna i nacken och böjde mig i sidled medan jag tittade snett ner mot marken. Därefter fick jag igen stå rakt upp och ner med armarna hängande och vrida igen. Genast gick det betydligt lättare att vrida! Detta tog runt 5 minuter att göra. Upp på hästen igen och hitta min slutasits och svingen och sen bara vred jag runt till öppnan utan några problem. Jag blev förvånad att så lite kan göra så mycket!

Sedan var det dags för lite feldenkraisövningar och salsa! Det var riktigt roligt och blockeringen i höger höft mjuknade betydligt. Kommer säkert känna av lite ömma muskler imorgon. Inte för att det var fysiskt jobbigt, men för att musklerna får tänjas och hitta nya rörelser. Det var en väldigt duktig och pedagogisk salsainstruktör med ledorden långsamt och med små rörelser för nybörjare! Känner någon igen det även inom AR? ;)

Här på kvällskvisten red jag Bröta. Jag jobbade på ställning för joystickhanden, ha hästen i sitsen, djupandning och ”zen”, dvs att vara närvarande här och nu och hålla både mig själv och hästen i vår energibubbla. Det är betydligt svårare när man är själv än när Celina är med för hon sänder ut sin positiva, lugna energi och kan plocka in oss i sin bubbla om det behövs. Men jag får väl säga att jag lyckades hyfsat. Varje steg var inte bra men vi fick flera moment i båda varv som var bra. Jag måste jobba mer med min mentala energi och att kunna styra den så att jag kan hålla både mig själv och Bröta i den och hålla andra utanför. Ja jösses, ridning är tufft mentalt!

#ridkonst

På senaste tiden tycker jag mig ha uppfattat diskussioner om känsla kontra teori inom den akademiska ridkonsten, och att en del nästan rackar ner på teorin och bara tycker man ska rida på känsla. Jag menar att man inte kan ha bara det ena. Utan teorin vet vi inte var vi är och vart vi är på väg eller hur vi vill uppnå det. Utan känslan kan vi inte rida. Kan vi inte känna var vi har hästen under oss och hur den rör sig, vad ska vi då med teorin till? Då kan vi ju ändå inte göra något med vår kunskap. Men likaså spelar det heller ingen som helst roll hur mycket du känner vad hästen gör under dig om du inte vet vad du ska göra med informationen och hur du ska utveckla dig och hästen vidare. Förnuft och känsla måste hela tiden gå hand i hand på den väg man vandrar längs ridkonsten.

Precis det här skriver vår hustomte Francois Robichon de la Gueriniere om i sin bok. Han beklagar sig över att en del inte är intresserade av teori, men Gueriniere hävdar att det verkligen behövs, utöver känslan: ”In order to attain excellence in this art, it is necessary to be prepared for the difficulties encountered in practice by a clear and firm theory. Theory teaches us to base our work on sound principles, and these principles, rather than being opposed to what is natural, must serve to perfect the nature with the aid of art. Practice gives us the ability to easily apply what we have learned in theory.”