Vid träningen av våra hästar vill vi få hästarna lösgjorda, dvs får bort spänningar, stelheter och knixar. Vi vill ha en ryggrad där kotorna ligger som på ett pärlband, rakt i linje med varandra och med rörlighet mellan kotorna. Vi vill ha mjuka muskler som kan både slappna av och spännas, där böjare och sträckare samarbeter. Vad vi inte får glömma är även den mentala lösgjordheten.

Här är ju inte alla ekipage men man får jobba med sina stelheter och det gör man alldeles utmärkt t.ex på volten i groundwork. Man kan aldrig med våld tvinga bort en stelhet utan man får långsamt, mjukt och försiktigt locka kroppen till att mjukna. Som Bent uttryckte sig i somras, en häst är i regel inte för svag för en viss rörelse, utan för stel.

Är hästen inte lösgjord så spelar det ingen roll hur mycket man än försöker piaffera, samla, etc. etc, vad man nu försöker göra för det blir ändå inte bra. Innan man kan ge sig på något sådan måste man först få hästen lösgjord, och när det är gjort så går det andra som en dans. Det märktes så otroligt tydlig på Hanna-kursen när Bröta och jag var helt lösgjorda och jag bad om samling i traven genom att bara slappna av och öppna sitsen. Jag bjöd Bröta att komma upp och hon fyllde upp min sits utan minsta tvekan eller problem. Så häftigt! Tyvärr märks det förstås nu att hennes ischias är tillbaka för nu fungerar det inte alls... Med smärta kan man inte vara lösgjord.

En av Celinas studenter uttryckte sig så här: "This is a very simple principle - without suppleness, we are just going nowhere." Det är så sant som det är sagt.