Jag insåg precis att det var väldigt länge sedan jag red i en sadel. Även om jag red mest barbacka på Gotland så red jag ett par gånger i sadel strax innan jag åkte hem i slutet av augusti. Sedan dess har sadeln hängt oanvänd i sadelkammaren. Jag tar bara fram och putsar den emellanåt så den ska hålla sig fin.

Anledningen till att jag slutade använda sadeln var att Bröta spände sig med sadeln på. Nu är jag tämligen övertygad om att det berodde på hennes ischiasnerv, men då trodde jag att antingen passade inte sadeln längre eller också kunde jag helt enkelt inte rida i sadel längre. Anledningen till att jag fortsatt rida barbacka är den fenomenala känslan. Det är ju ingenting i vägen (ok, jo jag brukar sitta på ett schabrak för att inte bli så smutsig) som kan störa överföringen av hästens rörelse upp till min sits. Jag känner väldigt små rörelser och kan agera efter det. Jag kommer alldeles säkert att sätta på sadeln igen någon gång, om inte så bara för att känna om det blir någon skillnad. Jag har ju en bra sadel, en Epona (gamla Bent-sadeln), så det är ju inte så att sadeln hämmar min sits, utan jag får en bra sits och rätt stöd. Men jag får väl även erkänna att det är lite av lathet som jag inte lägger på sadeln. Det är så lätt att bara dra på kapsonen, lägga ett schabrak på ryggen och sitta upp. Snabbt, smidigt och lätt!

Så småningom kommer jag dock att köpa nya Bent-sadeln (Stubben) för de är rent gudomligt bekväma och där är känslan verkligen som om man satt barbacka. Sadeln är ett alldeles utmärkt verktyg för en hyfsat skolad sits, men alltså inget för en nybörjare.

För övrigt har jag fått en kiropraktortid till Bröta på fredag så snart ska hon slippa sina besvär (för den här gången åtminstone).