Idag sitter jag och funderar lite på hästföretagare. Jag vet förstås att det finns massor av seriösa och kunniga hästföretagare som jobbar hårt för att ge kunderna vad de vill ha, men jag tycker nog att en överraskande stor andel är mer eller mindre oseriösa. Kanske beror det på att många har hästföretaget som ett extrajobb, vid sidan av det vanliga jobbet? Ofta känns det som om kunderna ska truga hästföretagaren och inte tvärt om. Från min synvinkel ser jag det som att kunderna är det absolut viktigaste för en företagare (oavsett om det rör hästar eller något annat) och dem ska man behandla väl!

Jag har varit med om stallägare som ljuger mig rakt upp i ansiktet och lovar guld och gröna skogar och att ingenting är några problem, fram tills kontraktet är skrivet och då får man klara sig själv bäst man kan. Då var löftena inte värda ett smack och inget kan man göra då man var dum nog att inte skriva in sakerna i kontraktet. Sen finns det förstås de stallägare som struntar i vad som står i kontraktet och konstant bryter mot det, men givetvis måste ju kunderna noggrannt följa sin del av kontraktet. Vad gör man då? Ja det är ju bara att flytta men det är ju ofta inte gjort i en hast.

Jag fick en gång ett presentkort för att rida lusitanos uppe i Stockholm, och när jag skulle utnyttja det försökte den vidriga hästföretagaren få mig att tro att presentkortet inte var giltigt utan att det redan har gått ut (tvärt emot vad lagen sade, vilket hästföretagaren hade noll koll på). Jag gav mig förstås inte, men när jag väl kom dit så sa bara hästföretagaren, "Jaha har du kommit, jag trodde inte du skulle komma". Ingenting var förberett men till slut fick dottern ge  mig en lektion som dessutom var värdelös och gjorde mig spänd som en fiolsträng flera dagar efteråt.

Suck, ja jag hoppas bara att jag slipper sådant här i fortsättningen. Jag hoppas att alla hästkunder sluta ta en massa skit och premierar de vänliga och seriösa hästföretagarna som finns i branschen!

Eftersom Brötas ischiasproblem kommit tillbaka tänkte jag att lite groundwork blir ett lagom arbete. Jag jobbade lite stillastående med att flytta bogar och jobba med öppna och sluta, lite fram och ned och lite samling. Därefter var det arbete på volten där jag jobbade med att hitta känslan av att Bröta klev fram till handen, flytta bogarna lite ut och in samt lite piruetter. Helt ok arbete och jag känner inte att jag kan kräva för mycket nu när jag vet att hon har ont igen.

Redan förra veckan kände jag att det inte riktigt var som det skulle i ridningen men jag slog bort det och tänkte att det kanske berodde på att Bröta inte tränas så mycket nu när jag jobbr i Oslo. Idag var ridningen än värre och jag gick tillbaka till basic basic. Bara flytta bogen ett steg in och ett steg ut. Det ville sig inte alls och jag insåg att något måste vara fel. När jag borstade Bröta efteråt kände jag på hennes högra bakben och musklerna ryckte på samma sätt som kiropraktorn visade när isciasnerven var i kläm. Det har alltså kommit tillbaka och jag har kontaktat kiropraktorn för en behandling. 

Bröta är väldigt bra på att uttrycka sina åsikter och jag borde ha förstått redan förra helgen att något var fel. Det är bara att inse att hon aldrig går emot eller "dummar sig". Hon försöker alltid göra sitt bästa och när hon är ovillig finns det alltid en vettig anledning till det. Kiropraktorn sa redan förra gången att det kan behövas några behandlingr innan det förblir bra. Men Bröta har ju varit som en dröm att rida efter förra behandlingen så det hjälper verklgien. Nu hoppas jag bara att det inte dröjer för länge innan vi får en tid.