På mässan vid Göteborg horse show gick jag förbi en monter där man sålde en lastningshjälp, ett system med en lina runt bakdelen så att man ska kunna dra på hästen på transporten. Det finns även allsköns attiraljer som ska hjälpa dig med din position på hästen, var sig det gäller axlar, handleder, skänklar osv. Jag kan inte låta bli att tänka att är det inte bättre att åtgärda grundproblemet? Bröta har ju varit svårlastad men enda åtgärden som varar är ju att få henne att slappna av och tycka att transporten är ok eller till och med trevlig istället för att tycka att den är ett monster.

Alla dessa sits/positions-attiraljer funderar jag också över. Jag har inte prövat dem så kanske de faktiskt ger en riktig hjälp men jag tänker att det finns en anledning till att man sitter som man sitter. Kanske är man stel och har spänningar och man har lärt sig ett felaktigt mönster för hur man sitter i sadeln. De kan kännas riktigt trots att man sitter snett just för att man är van vid det. Jag tänker helt enkelt att är det inte bättre att åtgärda själva grundproblemet, och lära sig sitta rätt, än att ha en massa grunkor som man fäster på sin kropp för att sitta bättre? Jag är livrädd för att sådana saker orsakar spänningar genom att de håller fast din kropp i olika positioner. Jag har själv jobbat mycket med min sits och kroppsposition och har tidigare lätt fått in felaktiga uppfattningar/rörelsemönster när jag fått lära mig hur något ”ska” vara och försöker passa in i den mallen. Vem har inte hört av ridskoleläraren att ”räta på ryggen” vilket resulterat i en bakåtböjd rygg och en andning som stoppats för man är så in i bomben fokuserad på att nu måste ryggen vara rak? Nej, vi måste hitta vår egen unika sits som passar vår kropp och det gäller att inte ”hålla fast” denna position och låsa sig. Vi är inte statiska, vi är dynamiska!