Är ryttarkänsla något som man är född med eller kan man lära sig det? Jag vill å det bestämdaste hävda att det går att lära sig!

Givetvis kommer det vara olika lätt att lära sig ryttarkänsla beroende på hur bra motorik man har, stelheter, smärta osv... Vissa är bra på att sjunga och andra är bra på att känna vad kroppen hittar på. Några få tränar upp sin ryttarkänsla genom att från det de är små sitta på hästar som lär dem detta, dvs välutbildade hästar. Vi andra får helt enkelt lära oss genom hårt arbete. Det är dock en ingrediens till som behövs (förutom hästen) och det är en duktig instruktör som kan guida oss till bra träning och hjälpa oss hitta vår egna sits på hästen.

Innan jag var på praktik på Gotland skulle jag nog hävda att jag inte hade någon vidare ryttarkänsla. På Gotland jobbade jag mest från marken och hur konstigt det än låter är det allt markarbete som lagt grunden till den ryttarkänsla jag har idag. Genom att lära känna min kropp och mina positioner från marken och samtidigt se hur hästen rör sig har jag fått in en känsla i min kropp som jag även kan ta med upp på hästen när jag rider. En massa sitsträning hjälper förstås också till i jakten på ryttarkänslan. Först när jag kan slappna av ordentligt och följa hästens rörelser kan jag börja känna vad som händer genom min sits, och det är först när jag börjar känna vad som händer som jag även kan börja sätta in rätt hjälp på rätt plats och i rätt tid. Det är detta jag kallar ryttarkänsla. Att känna vad hästen gör och agera därefter för att hjälpa hästen till lösgjordhet och balans.

Blir man då någonsin fullärd gällande ryttarkänsla? Nej det tror jag inte. Det är nog helt enkelt ett livslångt lärande!

#ridkonst