Ja ibland undrar man hur mycket som händer över en natt, och svaret är att det kan hända en hel del. Under dagens pass var det vänstra ytterbakbenet betydligt bättre på plats jämfört med gårdagens träning, och jag fick även igenom betydligt fler halvhalter ända ner i bakbenen.

Jag upprepade i princip gårdagens arbete med stillastående öppnor, slutor och halvhalter samt, i skritt, större och mindre volt med små ökningar och samlingar. Fortfarande är ju det yttre bakbenet i höger varv inte riktigt där jag vill ha det hela tiden, men det var som sagt en stor skillnad mot gårdagen. I arbetet med större och mindre volt (dvs öppna och sluta-arbetet) lade jag dessutom in lite förflyttningar av bogen in och ut samtidigt som jag gjorde små öppnor och slutor. Detta är ju ett viktigt led  i att kunna få hästen böjd rakt fram och spåra, samt för att öka hsätens förståelse för hjälperna. Det är så häftigt med Bröta nu för hon förstår faktiskt hjälperna nu och hon reagerar på dem. Med mina nya hårda träningsregler så godtar jag ju dessutom inte att man ignorerar hjälperna utan om lilla Bröta skulle få för sig något sådan är jag direkt på och meddelar att man åtminstone måste försöka. Kul!

Eftersom ground work-arbetet gick så bra täkte jag att nu är det dags attt börja longeringsarbetet med Bröta. Longering inom den akademiska rikonsten är ju inte att vifta runt hästen några varv på volten för att den ska få springa av sig, utan vi vill ju att hästen ska ha en bra form och arbeta korrekt även i longeringen. Jag har ju själv longerat en hel del på Gotland, men det var inte med Bröta utan en annan häst. Detta innebär att jag just nu är bättre utbildad inom longeringen än vad Bröta är och nu måste jag utbilda henne. När kan man då börja longera sin häst? Jo, först när man har ett bra arbete i ground work och hästen har en bra form och lyssnar fint är det ens vettigt att börja tänka på longeringen. Om hästen inte lyssnar och fungerar när du går precis intill den, hur ska den då förväntas lyssna när du går några meter ifrån den?

Vad jag började med Bröta var att jag ville få henna att lyssna på mina förhållningar, så att vi kunde hitta en takt som var lämplig. Dessutom begärde jag att hon inte ska gå riktigt så mycket fram och ned som hon tycker är lämpligt, utan komma lite uppåt. Det är fortfarande fram och ned jag begär, men om mulen nästen går i backen är det alldeles för mycket fram och ned och då vill man få dem att lyfta sig lite. Jag har inget bra longerspö (en lång körpisk använde jag på gotland), men tills jag får tag på ett sådant så använder jag mitt långa ground work-spö (en kortare körpisk med flärpen bortklippt). Böjningen kom fint för den är ju precis samma som i ground work-arbetet, dvs att jag lägger pisken där mitt inre sittben skulle vara om jag hade suttit på. Alla hjälper är faktiskt de samma som i gorund work, men man är ju lite längre ifrån och därmed kan det vara lite svårare med kontakten till hästen och få den att svara på hjälpen. Men nu är logeringen påbörjad så nu ska här tränas!

#ridkonst