Indrag

Idag vill jag börja med en dikt av Esaias Tegnér (1782-1846):

         I Febi värld, i vetande som dikt,

         är allting klart: klar strålar Febi sol,

         klar var hans källa, den kastaliska.

         Vad du ej klart kan säga, vet du ej:

         med tanken ordet föds på mannens läppar:

         det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

"Epilog vid magisterpromotionen 1820". Febus är förnuftets gud Apollo.

Jag tänker ofta på sista raden, det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. När man ska kommunicera och framföra sitt budskap är det viktigt att tänka på vem det är som ska motta budskapet. I måndags höll jag ett litet föredrag på jobbet och fick efteråt mycket beröm över hur lätt det vara att följa i mina tankegångar. Jag tänkte helt enkelt efter vem som var mottagare och anpassade innehållet därefter. Visst hade jag kunnat snöa in i detaljer och lagt mig på en så svår nivå att jag tappat merparten redan efter några minuter, men vad är meningen med det? När jag ska undervisa om något är mitt främsta mål att mottagaren ska förstå. Dessutom tycker jag mig ha märkt efter alla seminarier som jag har hållit att om jag verkligen kan ämnet så är det inga problem att förenkla, men om jag inte riktigt kan själv så kan jag heller inte riktigt förenkla. Man ”skyddar” sig själv lite genom att snåra in sig i svåra detaljer så att åhörarna ska tro att man är viktig och kunnig för att de själva inte förstår. Men som sagt, ofta är det nog tvärtom…

Denna filosofi tar jag även med mig till hästvärlden. I denna värld är jag min hästs främsta lärare och jag måste lära min häst vad det är jag vill. Förenkla, och gör det lätt att göra rätt. Detta gäller ju speciellt när vi lär hästen då den ju är ett annat djur och med en helt annan uppfattningsförmåga än vår. Men det gäller även när vi undervisar mänskliga elever. Alla är olika och då behöver vi även anpassa undervisningen därefter. Ett litet barn behöver t.ex visas mer medan en vuxen ryttare kan ta muntliga instruktioner på ett annat sätt. Det är aldrig eleven som är dum, bara instruktören som inte har nått fram än…

Är ryttarkänsla något som man är född med eller kan man lära sig det? Jag vill å det bestämdaste hävda att det går att lära sig!

Givetvis kommer det vara olika lätt att lära sig ryttarkänsla beroende på hur bra motorik man har, stelheter, smärta osv... Vissa är bra på att sjunga och andra är bra på att känna vad kroppen hittar på. Några få tränar upp sin ryttarkänsla genom att från det de är små sitta på hästar som lär dem detta, dvs välutbildade hästar. Vi andra får helt enkelt lära oss genom hårt arbete. Det är dock en ingrediens till som behövs (förutom hästen) och det är en duktig instruktör som kan guida oss till bra träning och hjälpa oss hitta vår egna sits på hästen.

Innan jag var på praktik på Gotland skulle jag nog hävda att jag inte hade någon vidare ryttarkänsla. På Gotland jobbade jag mest från marken och hur konstigt det än låter är det allt markarbete som lagt grunden till den ryttarkänsla jag har idag. Genom att lära känna min kropp och mina positioner från marken och samtidigt se hur hästen rör sig har jag fått in en känsla i min kropp som jag även kan ta med upp på hästen när jag rider. En massa sitsträning hjälper förstås också till i jakten på ryttarkänslan. Först när jag kan slappna av ordentligt och följa hästens rörelser kan jag börja känna vad som händer genom min sits, och det är först när jag börjar känna vad som händer som jag även kan börja sätta in rätt hjälp på rätt plats och i rätt tid. Det är detta jag kallar ryttarkänsla. Att känna vad hästen gör och agera därefter för att hjälpa hästen till lösgjordhet och balans.

Blir man då någonsin fullärd gällande ryttarkänsla? Nej det tror jag inte. Det är nog helt enkelt ett livslångt lärande!

#ridkonst

Jag insåg ju i helgen att jag själv är ganska stel i ridningen, efter att ha tränat så mycket från marken och efter att ha haft lite problem i min högra SI-led. Jag kom fram till att jag behöver "torrida" och träna min kropp i tanken. Dessutom plockade jag fram en gammal favorit-övning som jag fått av duktiga feldenkraispedagogen Lotti Zetterberg. Övningen som jag gjorde var bäckenklockan.

Du ligger på golvet och tänker dig som att du har en klocka i bäckenet. Klockan 12 är upp mot ryggen och klockan 6 ner mot benen. Klockan 3 finns på din vänstra sida och klockan 9 finns på din högra sida. Mellan dessa klockslag finns alla de andra, precis som på en klocka. Jag började att bara göra klockan 12, 6, 3 och 9 och när det fungerade fint började jag gå igenom alla timmar i klockan. Den övre delen av klockan, som går upp mot ryggen, var inga större problem med, men i den undre delen hade jag problem med klockan 4, 5, 7 och 8. Döm om min förvåning när jag insåg att min vänstra sida hade svårare att hitta klockslagen än min högra sida! Jag fortsatte med klockan en stund till det började kännas enklare att gå igenom alla klockslag. Men den här övningen tål att upprepas! Jag har även märkt tidigare när jag promenerat och tänkt på min höftrörelser att jag har lättare att aktivt sänka min högersida än vänstersida. Lite skumt är det då att jag rider bättre i vänster varv än i höger varv... Någon har sagt att man ofta har bättre teknik i sin svagare sida då man inte kan kompensera med mer styrka. Kanske stämmer det? Jag får iallfall fortsätta jobba med min torridning och feldenkraisövningar så att det känns bra även på hästryggen.

Idag var det dags för ännu ett ridpass, och fortsatt arbete med rakriktning och sökning till ytterhanden. Det känns som om sökningen till ytterhanden blir stabilare för varje pass vi gör. I vänstervarvet gör vi riktigt fina skolor, både öppna och sluta och det var en härlig känsla idag. Jag red mestadels för sitsen i vänstervarvet och behövde bara hjälpa till lite med tygeln emellanåt med att be om sökning till yttertyglen. Arbetet gick även bra i trav.I högervarvet är det jobbigare och där åtminstone känner jag som om jag måste hjälpa till mer med bådes sits, skänkel och tygel. Egentligen känner jag att gör lite för mycket i hand och skänkel, och behöver bli tydligare i sitsen och även kunna hitta små stunder av att göra ingenting och bara följa med. Det är väl helt enkelt så att jag är stelare i min högersida och har svårare i sitsen och därmed kompenserar för detta med de sekundära hjälperna. Jag har ju haft lite problem i min högra SI-led på sistone men nu är jag behandlad så jag måste hitta tillbaka till min tidigare känsla. När jag i små stunder får till det och verkligen rättar min sits så går Bröta betydligt bättre. Jag måste alltså jobba mer med mig själv och "torrida" i tanken så att jag får in rörelsemönstret som jag vill ha. Jag torred en period i början av året och det hjälpte mycket i den riktiga ridningen så nu är det nog dags att göra det igen en period.#ridkonst

Idag var det ett helt annat lugn i flocken och Bröta var bra i magen. Den nya hästen fick till och med stå och äta samtidigt som Bröta. Jättebra!

Jag red ett nytt pass idag och känslan var helt annorlunda mot igår. Idag kopplade vi ihop mer, både mentalt och fysiskt och det gick betydligt bättre. Vi jobbade med sökning till ytterhanden och det gick ganska fint. Det fungerar hyfsat i skritt nu både i vänster och höger varv, även om höger varv är lite svårare. Min egen sits var också bättre idag. Jag var lite stel igår och hamnade lite mer på baksidan av låren/rumpan än på framsidan av låren.

Det gick så pass bra i skritt att jag prövade traven och det gick ganska bra även i trav på volten så då tänkte jag utmana ödet och rida på fyrkantspåret. Det är ju betydligt svårare och vi tappade sökningen till ytterhanden ganska lätt. Men då gjorde jag en volt så att vi hittade den igen och till slut fick vi en fin öppna med god lösgjordhet i vänstervarvet. I högervarvet nöjde jag mig med en fin böjd rakt fram och därefter avslutade vi passet.

#ridkonst

Idag red jag ett pass på Bröta. Det gick sådär, det var lite stelt och jag känner att vi inte fick ihop vår känsla riktigt bra. Jag trodde att det berodde på att det var fredag och att vi inte tränat på hela veckan, men det är något annat också. Bröta var inte sig själv när jag släppte ut henne i hagen igen. Ledarhästen jagade runt Bröta och hon sprang med öron bakåt och jagade i sin tur bort de andra i flocken. Dessutom såg jag att hon hade rejäl diarré. Det släpptes in en ny häst i flocken för två veckor sedan men den är inte accepterad som flockmedlem och Bröta gillar den inte alls och vill inte släppa den nära. Det är lite märkligt då Bröta alltid gått i flock och inte brukar ha svårt med andra hästar.

Nja, det här var ju inte så roligt... :(

Ja då har jag ändrat lite utseende på bloggen. Tänkte att bloggen rent grafiskt ska bli mer lik hemsidan, så att man vet vad som hör ihop.

Häromkvällen träffade jag härliga Salsanina och Eli, två norskor som tränar akademisk ridkonst. Jag tittade på när de tränade sina hästar och sedan satt vi och fikade och pratade akademisk ridkonst. Det var så otroligt roligt! Att få dela sitt intresse med andra initierade är fantastiskt. Jag har ju väldigt trevliga stallkamrater med stort tålamod som lyssnar när jag pratar om hur träningen går, men att prata med andra som är i samma situation och jobbar med samma saker är ändå väldigt annorlunda. De kan förstå vilken entusiasm man har inför bröstkorgens rotation osv. Små detaljer som är ack så viktiga, och som vi ofta jobbar mer medvetet med inom AR jämfört med ”vanlig” dressyr.

Efter en sådan här trevlig kväll blir det dock så väldigt tydligt att jag är ensam AR-utövare i mitt stall. Jag saknar verkligen att kunna diskutera AR med en riktig människa i den verkliga världen.  Här fyller bloggen en stor funktion. Jag får diskutera AR med mig själv och ibland kommer det ju kommentarer från er läsare, men som sagt, en riktig person skulle vara trevligt att prata med ibland. Jag får väl hoppas på att jag kan hitta en lösdrift med någon AR-intresserad människa när jag kommer tillbaka från Gotland. Och på Gotland svämmar det ju över av härliga människor med AR-intresse. Det blir ett halvår fyllt av AR från morgon till kväll!