Idag satt jag upp för första gången sedan jag kom hem från Gotland. Jag måste träna på att svinga med sitsen vid brötskorgsrotationen, så jag kan inte bara träna från marken. När jag sitter upp har jag också lite lättare att kontrollera min egen kropp, om det är någon del som börjar bli stel eller frånkopplad från resten av kroppen...

Jag började förstås passet med en stund ground work i stillastående och skritt: öka och minska volten, samling, ökning, flytt av bogen in och ut. Därefter hoppade jag upp och började känna efter om jag kunde slappna av i sitsen och svinga med i bröskorgsrotationen. Bröta slappnade av och började rotera bröstkorgen och fick en fin böjning. Då var det dags att börja kontrollera lite hjälper. Gick det att öka och minska volten samt flytta bogarna ut och in? Det lustiga var att höger varv nu var det bra varvet och det besvärliga varvet var det vänstra. I vänstervarvet vill Bröta gärna förböja sig och hänga ut med ytterbogen istället för att ta med ytterbogen runt på volten. Det fel som märks i handen beror på att bakbenen inte jobbar ordentligt, så det är inte en korrigering i handen som behövs, utan en korrigering av bakbenen, att få dem att trampa fram. När jag korrigerade bak fungerade det lite bättre att flytta bogarna inåt i vänstervarvet, men helt nöjd är jag inte utan jag måste tänka mer på detta och pröva mig fram lite mer hur jag bäst hittar den korrekta böjningen och framåttrampet i västervarvet. I högervarvet var jag väldigt nöjd för där flyttade lilla Bröta sin bogar fint, både ut och in, och när man kan flytta bogarna kan man hitta böjd rakt fram. Böjd rakt fram är mitt mål just nu, dvs att få en häst med korrekt böjning, och som spårar på volten och har lika mycket kvalitet i alla ben.

#ridkonst

Jag funderar lite på vad jag har lärt mig under min gotlandsvistelse, och jag tror att det viktigaste är just att jag börjar se och känna vad kvalitet är.

Någon månad innan jag åkte till Gotland var jag på mitt livs bästa clinic, det mesta flöt på fint och jag hade en väldigt bra känsla. Efter det gick det utför och när jag kom till Gotland fungerade ingenting. Jag tror att det var Brötas sätt att meddela att nu var det dags för skärpning, om vi skulle bli ett ridhästekipage. Nu fick matte minsann se till att lära sig på riktigt. Det stora problemet var att jag förböjde Bröta, som därmed inte hade en korrekt böjning genom kroppen, och då kan hästen inte heller spåra. Det fanns en del stelheter men det var inte ett jätteproblem, utan överböjningen var det stora.

Vi jobbade mycket i ground work och jag fick träna mina ögon, och min känsla i  handen för vad hästen gör, och hitta kvaliteten i arbetet. Det tar tid att träna upp sina ögon och sin känsla men det går. Än ser och känner jag förstås inte allt och detta är förstås något att utveckla mer och mer hela livet. Något man kanske inte alltid tänker på men som förbättrades betydligt var min egen kroppskänsla och att min egen kropp verkligen började hänga ihop. Man påverkar ju hästen med sin egen kropp hela tiden, vare sig man står på marken eller sitter på hästen. Jag kan börja analysera vad som händer och se var det går fel om böjningen tappas. I ridningen har jag förbättrat min sits enormt mycket. När jag hade tränat sitsen väldigt intensivt barbacka fick jag länga stiglädren 3 hål när jag väl använde sadeln igen. Sitsen finns det ju så otroligt mycket att säga om, men det man lätt missar är att man ska sitta på insidan av låren. Då krävs det att man kan platta ut och spänna av dessa muskler. Jag jobbar fortfarande på detta men nu kan jag iallafall svinga med fint när Brötas bröstkorg roterar och ryggen svingar, om jag kan behålla avslappningen i sitsen.

Här är några bilder från när jag kom till Gotland. Ska försöka få lite bilder på nuvarande arbete, men kameran har försvunnit så det dröjer nog lite.

#ridkonst

Ja ibland undrar man hur mycket som händer över en natt, och svaret är att det kan hända en hel del. Under dagens pass var det vänstra ytterbakbenet betydligt bättre på plats jämfört med gårdagens träning, och jag fick även igenom betydligt fler halvhalter ända ner i bakbenen.

Jag upprepade i princip gårdagens arbete med stillastående öppnor, slutor och halvhalter samt, i skritt, större och mindre volt med små ökningar och samlingar. Fortfarande är ju det yttre bakbenet i höger varv inte riktigt där jag vill ha det hela tiden, men det var som sagt en stor skillnad mot gårdagen. I arbetet med större och mindre volt (dvs öppna och sluta-arbetet) lade jag dessutom in lite förflyttningar av bogen in och ut samtidigt som jag gjorde små öppnor och slutor. Detta är ju ett viktigt led  i att kunna få hästen böjd rakt fram och spåra, samt för att öka hsätens förståelse för hjälperna. Det är så häftigt med Bröta nu för hon förstår faktiskt hjälperna nu och hon reagerar på dem. Med mina nya hårda träningsregler så godtar jag ju dessutom inte att man ignorerar hjälperna utan om lilla Bröta skulle få för sig något sådan är jag direkt på och meddelar att man åtminstone måste försöka. Kul!

Eftersom ground work-arbetet gick så bra täkte jag att nu är det dags attt börja longeringsarbetet med Bröta. Longering inom den akademiska rikonsten är ju inte att vifta runt hästen några varv på volten för att den ska få springa av sig, utan vi vill ju att hästen ska ha en bra form och arbeta korrekt även i longeringen. Jag har ju själv longerat en hel del på Gotland, men det var inte med Bröta utan en annan häst. Detta innebär att jag just nu är bättre utbildad inom longeringen än vad Bröta är och nu måste jag utbilda henne. När kan man då börja longera sin häst? Jo, först när man har ett bra arbete i ground work och hästen har en bra form och lyssnar fint är det ens vettigt att börja tänka på longeringen. Om hästen inte lyssnar och fungerar när du går precis intill den, hur ska den då förväntas lyssna när du går några meter ifrån den?

Vad jag började med Bröta var att jag ville få henna att lyssna på mina förhållningar, så att vi kunde hitta en takt som var lämplig. Dessutom begärde jag att hon inte ska gå riktigt så mycket fram och ned som hon tycker är lämpligt, utan komma lite uppåt. Det är fortfarande fram och ned jag begär, men om mulen nästen går i backen är det alldeles för mycket fram och ned och då vill man få dem att lyfta sig lite. Jag har inget bra longerspö (en lång körpisk använde jag på gotland), men tills jag får tag på ett sådant så använder jag mitt långa ground work-spö (en kortare körpisk med flärpen bortklippt). Böjningen kom fint för den är ju precis samma som i ground work-arbetet, dvs att jag lägger pisken där mitt inre sittben skulle vara om jag hade suttit på. Alla hjälper är faktiskt de samma som i gorund work, men man är ju lite längre ifrån och därmed kan det vara lite svårare med kontakten till hästen och få den att svara på hjälpen. Men nu är logeringen påbörjad så nu ska här tränas!

#ridkonst

Brötas hälta är nu i princip bra. Hon har varit ohalt några dagar men det finns fortfarande en liten knöl på knäet. Jag kommer inte utsätta henne för något hårdare arbete, men lite ground work fungerar fint.

Det var alltså dags att kolla av vår status efter hemkomsten fån Gotland. Vänster varv fungerar ganska fint, men i höger varv tappade hon sitt yttre bakben mest hela tiden i början. Böjningen i höger varv blir lätt en aning förböjd i halsen men det är ingen jätteförböjning och det är ju inte hela tiden, så jag ser inte direkt orsaken till att ytterbakbenet far runt. Jag vill ju att det trampar fram och under tyngdpunkten men nu blev det fram och utanför kroppen istället. Dock var det relativt lätt att justera, för jag behövde bara ha lite mer sluta-tänk så kom det in på plats. Jag tänkte verkligen på mina regler som jag satt upp, lydnad för hjälper, att göra ingenting och låta hästen göra fel samt inga onödiga spänningar. Det där med att göra ingenting var extra viktigt kände jag och jag lät verkligen ytterbenet göra fel innan jag korrigerade och jag lurpassade inte och "höll" det på plats genom att vara där med hjälper i tid och otid. I slutet av passet gick faktiskt ytterbenet ganska bra och det vara bara någon enstaka gång det föll ut. Under passet kollade jag av att hjälperna fungerar, öka och minska volten, samt samla och öka lite. Det gäller ju att på volten hitta den takt där du och hästen tillsmmans är mest komfortabla, och när jag prövade mig fram insåg jag att jag måste öka takten något i högervarvet jämfört med vänstervarvet för att Bröta skulle ha det lättare med sitt ytterbakben. Det blev mindre skillnader mellan samling och ning i högervarvet än i vänstervarvet. Detta får jag en guldstjärna för, för nu börjar jag verkligen ta in i mig själv att jag måste experimentera och testa mig fram till vad som fungerar där och då och inte bara harva på i samma mönster och undra varför det inte går bra. Det var samma i det stillastående arbetet där jag testade lite olika sätt att få halvhalten att gå igenom hela hästen ner i bakbenen, och inte stanna på vägen. Jag lyckades med några halvhalter men här måste jag träna mer för jag kan ine säga exakt vad det berodde på att några halvhalter fungerade och några inte gjorde det. Men jag har ju en hel höst att träna på detta. Jag är så lycklig att kunna få komma igång och träna igen!  

#ridkonst

Brötas hälta är betydligt bättre nu och hon haltar nästan inte alls. Några dagar till så ska det säkert gå att träna igen och åhh, vad jag längtar tills dess. Det är som att gå och vänta på julafton att inte kunna träna...

Nåja, då har jag ju iallfall tid att fundera på hur jag ska träna nu när jag kommit hem och sätta upp några regler som jag måste förhålla mig till under träningen. Jag måste hålla benhårt på dessa regler så att jag inte faller in i något slags vardagslunk som med tiden blir sämre och sämre.

1. När hästen förstår hjälpen ska den lydas.

Det är inte tillåtet att gå emot hjälper eller ignorera dem. Ber jag om något förväntar jag mig att hästen åtminstone försöker. Görs inte det måste jag omedelbart stanna upp och be tydligare, eller om hästen inte förstår så måste jag förklara bättre.

Detta innebär konsekvens och det kan vara svårt att vara konsekvent. Jag är rädd för att jag ska tappa bort denna regel på färden och låta Bröta komma undan med mer och mer, tills det till slut bara blir pannkaka av allt. Dett måste alltså bli min första gyllene regel och jag måste försöka upprepa den varje dag och låta det bli mitt mantra.

2. Analysera träningen hela tiden.

För att kunna utvecklas måste jag kunna analysera min träning och fundera på vad det är som händer i varje stund. Jag måste fundera på frågor som: "Har jag bröstkorgsrotation, ryggsvingning, lika mycket kvalitet i all ben"? För att kunna göra detta måste jag hålla upp och göra ingenting emellanåt, precis som jag skrivit i tidigare inlägg. Låt hästen göra fel och korrigera först efter att felet är gjort. Det blir en utbildningssituation även för hästen och den får lära sig att ta eget ansvar.

Givetvis är det en stor utmaning att faktiskt känna vad som är fel men det blir ju inte lättare för att man skjuter upp det till en annan dag. Under en av de sista Celina-lektionerna på Gotland blev jag pepprad med frågor om vad som hände i specifika stunder, och till min glädje kände jag faktiskt mer än jag trodde, bara jag tillät mig själv att få tid till att känna efter.

3. Använd inte mer kraft än vad som behövs

Här skulle jag även kunna skriva avslappning, men det misstolkas så lätt. Att vara "avslappnad" på hästen innebär ju inte att du inte använder några muskler, för skulle du inte göra det skulle du fall ihop i en liten hög och du skulle inte kunna sitta upp. Att vara "avslappnad" innebär dock att du inte har en massa onödiga spänningar i kroppen.

I mitt och Bröta fall är det min avslappning i sitsen som är viktig, så att jag kan svinga med när bröstkorgen roterar. Det är endast så jag kan uppnå de magiska ögonblicken då Bröta och jag är ett, när mina sits smälter samman med Brötas bakben. 

Ja, det var mina tre regler för träning. Kan jag hålla dessa kommer träningen att gå galant. Jag får nog titta på detta inlägg lite då och då och påminna mig om hur jag ska träna.

#ridkonst

Nu letar jag folk till en helgkurs i akademisk ridkonst för Celina Harich, som jag tränat för på Gotland. Vi försöker ordna en kurs helgen den 9-10 november någonstans på västkusten, runt Varberg-Göteborg. Är det någon därute som är intresserad av att vara med? Alla detaljer är inte klara men priset blir inte mer än ca 3000 kr.

Celina är en otroligt duktig instruktör med öga för detaljer, och hon är en licenscierad Bent Branderup-instruktör. På Gotland jobbade vi mycket med grunden, att få en jämn och fin böjning och där man har lika mycket kvalitet i alla ben. Det är så lätt att glömma att hästen är en helhet, och så fokuserar man på ett ben bara och glömmer bort resten. Grunden för god ridning är en jämn böjning och ställning.

Vad jag gillar med Celina, utöver att hon är en så bra praktisk instruktör, är att hon har en så otrolig teoretisk kunskap. Hon kan verkligen teorin inom AR och förmedlar den på ett väldigt bra sätt. Att hon dessutom är hos Bent varje sommar och vidareutbildar sig själv borgar förstås för den goda kvalitet som jag fick uppleva på Gotland. Är det någon som är intresserad av att vara med, eller har några frågor om kursen eller Celina så tveka inte att höra av Er! Maila på mia.pihl@gmail.com

Celinas hemsida: http://www.akademische-reitkunst-bochum.de/

#ridkonst

Jahapp, där kom den hältan... När jag kom ut till stallet i morse, redo för en liten koll av Brötas och min status i ground work så står min lilla pålle halt. Hon är svullen över höger framknä och har troligen fått en spark av någon av de andra hästarna.

Detta gjorde att jag verkligen kom tillbaka till verkligheten som den ser ut i Göteborg. På Gotland var jag omgärdad av människor med samma syn på hästhållning och träning som jag själv, men här i Göteborg är det förstås inte så. Här har ju hästarna skor på sig så sparkar tar förstås värre än när de är barfota. Sen blir det väl säkert en smärre chock när jag kommer att se hästar ridas "som vanligt" igen, det har jag ju inte sett på hela sommaren. Jaja, bra med en reality check emellanåt. Bilkön hem var som lök på laxen så nu är jag verkligen inne i stads-puls igen.

Nu är jag hemma i Göteborg och Bröta har fått träffa sina gamla kompisar igen. Hon har fått vila nu några dagar efter resan. Resor innebär ju lastning och det är ett en sak som kan vålla stora problem. Jag var lite nervös när jag lastade på Gotland för det var en aning ont om tid, och det märkte Bröta så hon blev själv lite fundersam om hon skulle gå på. Det var bara för mig att ta mig samman och slå bort nervositeten för att få lastningen att fungera. Bröta gick på och vi kom iväg i tid som planerat, men annat var det för något år sedan. Då var jag på en clinic i Skåne och skulle lasta och åka hem. Efter 6 timmar gav vi upp försöken och åkte hem till Göteborg utan häst. Dagen efter var det bara att åka tillbaka med ny transport och efter ett par timmar gick Bröta på och vi kunde åka hem. Efter det köpte jag en egen transport och efter att ha anlitat många olika "lastningsexperter" hittade jag äntligen Rebecca Dahlgren på Horsevision. Hon har en jättebra metod för lastning och kan verkligen hjälpa människan att lära sig lasta hästen. Alla andra "experter" har varit inriktade på att lasta hästen och har mer eller mindre struntat i hur jag ska göra, men personligen struntar jag faktiskt fullkomligt i om "experter" kan lasta min häst utan det viktiga är att jag själv kan lasta min häst.

#ridkonst